SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Rörelseregler för banker 409
inte till rätta genom ett byte. Till detta kommer den speciella relation
som normalt föreligger mellan en lånekund och banken. Det är inte tillfyllest
om missnöjda kunder hänvisas till domstol eller Allmänna reklamationsnämnden
om det förhållande som givit upphov till missnöjet relativt
lätt kan förklaras eller rättas till av banken. Ytterst återstår självfallet
endast tvistlösning i domstol om parterna inte kan enas. Det får
anses att god bankstandard förutsätter att en bank skall ha ändamålsenliga
rutiner för att hantera klagomålsärenden.
Bestämmelsen är avsedd att träffa överträdelser även av andra normer
än de som hittills gåtts igenom. Det kan gälla normer givna i form
av lagar eller andra författningar, icke bindande regler givna av offentliga
myndigheter, regler från privata organ såsom branschorganisationer
eller liknande, eller etablerade moraliska eller etiska normer.
Överträdelser av regler som givits av det offentliga i form av lagar
och andra författningar träffas alltså av bestämmelsen. Visserligen kan
invändas att för det fall det har ansetts motiverat med sanktioner för
överträdelser av dessa regler så har det tagits om hand i den lagstiftningen.
Det är dock kommitténs mening att sanktioner enligt annan lagstiftning
inte alltid är tillräckligt för att tillgodose behovet på banksidan eftersom
bankregleringen har det vidare syftet att upprätthålla förtroendet
för banksystemet. Som exempel kan nämnas att det inte alltid är tillräckligt
att ett beteende är straffbart enligt strafflagstiftningen, det kan därutöver
finnas behov av att ingripa mot banken enligt bankrörelselagen.
Detsamma kan sägas för osanktionerade regler från det allmänna; i vissa
fall får det anses ankomma på bankerna att följa dessa råd för att följa
kravet på god bankstandard.
Ojämförligt vanligast och viktigast bland de osanktionerade reglerna
är de allmänna råden som utfärdas av myndigheter, vilka inte är bindande
för vare sig enskilda eller myndigheter. De allmänna råden utgör generella
rekommendationer om tillämpningen av en författning och anger
hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. Det behövs inget
särskilt bemyndigande för att en myndighet skall få besluta om allmänna
råd på sitt område. Till kategorin allmänna råd hör anvisningar om hur
en person lämpligen kan förfara i vissa situationer men där det ändå står
den enskilde fritt att välja en annan väg för att nå det önskade resultatet.
Som allmänna råd räknas numera också sådana anvisningar som skall
främja en enhetlig tillämpning av en viss författning eller som skall bidra
till utveckling i en viss riktning av praxis men som inte formellt binder
den som råden är riktade till.
Uppenbarligen måste allmänna råd behandlas med stor försiktighet i
bedömningen av vad som skall anses utgöra god bankstandard. Det går
inte att säga att allmänna råd utfärdade av Finansinspektionen automatisk
speglar eller skapar god bankstandard. En sådan tillämpning skulle