SOU - Regeringen

410 Rörelseregler för banker SOU 1998:160
likställa allmänna råd med bindande författningar utfärdade av inspektionen.
Mot bakgrund av standardregelns karaktär av generalklausul bör
Finansinspektionen vara restriktiv med att utfärda allmänna råd i anslutning
till den. Utvecklingen av god bankstandard bör ske på andra vägar
med bredare underlag. Däremot är det så att Finansinspektionens beslut i
sanktionsärenden kommer att bidra till utvecklingen av god bankstandard.
Här är det viktigt att notera möjligheten för enskilda banker att
överklaga beslut som innehåller tolkningar av god bankstandard som de
inte är nöjda med.
Detta innebär att när en bank skall avgöra vad som är tillåtet på ett
visst område så skall den se till de mer specialiserade lagbestämmelserna
på området och de förtydligande förordningar och allmänna råd som kan
vara utfärdade i anslutning till bestämmelsen. Det är detta material som
skall vara vägledande för tolkningen av den aktuella bestämmelsen. För
det fall den av banken tilltänkta lösningen är i enlighet med den eller de
mer specialiserade lagbestämmelser som finns på området bör det inte
anses att de allmänna råden automatiskt utgör god bankstandard och den
tilltänkta lösningen därför inte är möjlig på grund av de allmänna rådens
lydelse.
Som exempel på sanktionerade lagbestämmelser där överträdelser
kan föranleda ingripanden även med stöd av här behandlad bestämmelse
kan nämnas straffrättsliga regler på mer centrala områden. Begår en
banks personal frekvent brott i sin verksamhet för banken skall detta
nästan undantagslöst bli föremål för sanktioner enligt nu behandlade
bestämmelse. Undantag skulle kunna gälla för straffbestämmelser som
berör områden som ligger mycket långt från bankverksamheten, t.ex.
trafiklagstiftningen.
Även överträdelser av vissa mycket etablerade normer av mer moralisk
eller etisk karaktär bör kunna träffas av bestämmelsen. Som exempel
kan nämnas en banks diskriminering av kunder på grund av
etniskt ursprung eller rastillhörighet eller religiös uppfattning. På detta
område finns det så klart uttalade och allmänt accepterade normer, även
bortsett från det straffrättsliga regelverket, att det knappast kan råda
någon tvekan om att beteendet inte kan vara tillåtet enligt förevarande
bestämmelse. Detta innebär att ett ingripande kan ske utan att ett brott
konstaterats. Bestämmelsen bör emellertid inte träffa vad som kan kallas
moraliska och etiska frågor av mer allmän och övergripande karaktär,
exempel på sådana frågor är förhållningssättet till diktaturstater eller
kunders utnyttjande av arbetskraft i länder med bristande skyddslagstiftning,
t.ex. för barnarbetare. Frågor på denna moraliska nivå lämpar sig
knappast att reglera lagstiftningsvägen, i varje fall inte inom ramen för
banklagstiftningen. Det förekommer att nationella eller internationella
bojkottaktioner regleras i generell lagstiftning men normalt hanteras all-