SOU - Regeringen

416 Rörelseregler för banker SOU 1998:160
I det här avsnittet skall de närmare överväganden som denna gränsdragning
kan föranleda utvecklas.
Det kan bli svårt för dem som skall tillämpa bestämmelsen att i det
praktiska arbetet dra gränsen mellan finansiell och icke-finansiell verksamhet.
Som vid all gränsdragning kan exempel på några klara fall vara
belysande. Det är klart att t.ex. industriell tillverkning, råvarutvinning
och transporttjänster faller inom den icke-finansiella sektorn. Vidare är
det klart att kreditgivning, finansieringsverksamhet av annat slag, handel
med valutor och finansiella instrument av olika slag utgör finansiell
verksamhet. Även i till synes klara fall kan emellertid avståndet till gränsen
snabbt ändras genom att förutsättningarna ändras något. Ett innehav
av tankbåtar i syfte att banken skall driva rederiverksamhet med dem bör
hänföras till icke-finansiell verksamhet. Är avsikten i stället att hyra ut
båtarna blir svaret mer tveksamt och slutligen förmodligen beroende av
charterkontraktets innehåll.
Vid tillämpning av bestämmelsen blir det nödvändigt att slutligen gå
tillbaka till syftet med en begränsande regel, nämligen att undanröja faran
för att en banks rörelse blir alltför svår att överblicka. Det kan bli
aktuellt att också väga in soliditetsaspekter och hänsyn till riskkontroll
även om det inte primärt är dessa aspekter som motiverar regeln.
Till ledning för tillämpningen av rekvistet "begränsad omfattning"
kan ingen exakt gräns anges. Någon enstaka måttstock såsom omsättning,
balansomslutning eller liknande skall inte vara avgörande. I stället
skall en samlad bedömning göras. Som riktpunkt för bedömningen bör
tjäna den icke-finansiella verksamhetens möjlighet att påverka rörelsen.
Har en verksamhet stor omsättning men bedöms kunna påverka den övriga
rörelsen relativt lite bör omsättningens tyngd i den samlade bedömningen
kunna tonas ned. Det kan sägas att gränsdragningen styrs av de
allmänna reglerna om, främst, genomlysbarhet, men också soliditet och
riskkontroll.
Det är viktigt att notera att det är den samlade omfattningen av ickefinansiell
verksamhet som är avgörande för om den skall anses ha nått
upp till gränsen. Flera mindre icke-finansiella verksamheter av helt skilda
slag kan alltså sammantaget innebära att gränsen överskrids. Det torde
för övrigt vara så att en icke-finansiell verksamhet på grund av det
allmänna diversifieringskravet (som får anses följa av de föreslagna 1
och 3 §§) knappast kommer att tillåtas ingå i rörelsen annat än i begränsad
omfattning.
Slutligen skall påpekas att den nu behandlade bestämmelsen i bankrörelselagen
inte medför att en bank med automatik får bedriva verksamhet
för vilken det krävs tillstånd enligt andra lagar. Kommittén har
funnit det bäst att denna princip renodlas. Lättast att motivera är detta
på det icke-finansiella området. Det är självklart att en bank som avser