SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Rörelseregler för banker 437
Överväganden
Av de av kommittén föreslagna inledande rörelsereglerna av allmän karaktär
följer att en bank inte får vidta åtgärder som äventyrar soliditeten
eller genomlysbarheten. Inte heller får en bank företa åtgärder som gör
att kontrollen över dess risker blir bristfällig. Av särskilt intresse är åtgärder
som medför stora och snabba förändringar av rörelsen. Långsamma
förändringar, t.ex. till följd av beslut angående rörelsens inriktning
är av mindre intresse. Sådana förändringar kan visserligen på lång
sikt leda till att en bank går under men ger regelmässigt tid för berörda
myndigheter att reagera. Nedläggningar och försäljningar kan visserligen
tänkas förändra rörelsen snabbt och i hög grad men sådana åtgärder torde
sällan försämra soliditeten, riskkontrollen eller genomlysbarheten.
Det är i och för sig klart att de inledningsvis nämnda reglerna medför
att en bank inte får genomföra förvärv som äventyrar soliditeten, riskkontrollen
eller genomlysbarheten. De föreslagna reglerna är emellertid
inte så klara att de inte kan ge upphov till olika tolkningar. För vissa
förvärv som, i en del fall kanske lång tid efter det förvärvet genomförts,
bedöms som stridande mot de nämnda reglerna kan det vara svårt att i
efterhand nedbringa de skadliga konsekvenserna av förvärvet till acceptabla
nivåer. Det finns också en risk för att Finansinspektionen inte får
reda på förvärv som den skulle bedöma som stridande mot rörelsereglerna.
Det sagda aktualiserar behovet av en regel om anmälningsskyldighet
och/eller tillstånd för vissa större förvärv.
En ordning enligt vilken det endast krävs anmälan har den fördelen
att det tilltänkta förvärvet inte behöver uppskjutas eller villkoras av ett
tillstånd. Genom anmälan får tillsynsmyndigheten reda på förvärvsplanerna
och kan inskrida om förvärvet befinns strida mot rörelsereglerna.
Det blir emellertid inte lättare att fatta beslut i sakfrågan, huruvida förvärvet
verkligen strider mot rörelsereglerna, av den anledningen att beslutet
sker i ett ärende rörande ingripande istället för ett tillståndsärende.
Även ett beslut om ingripande av något slag kan därför dra ut på tiden.
Risken finns därmed att ett eventuellt ingripande, t.ex. i form av ett
åläggande att sälja viss del av rörelsen, som sker lång tid efter förvärvet
får betydande negativa konsekvenser. Det kan t.ex. bli mycket dyrbart
att åter sära på två organisationer som börjat integreras.
Anmälningsskyldighet kan kombineras med en möjlighet för banken
att begära bindande förhandsbesked, vilket undanröjer risken för att det
uppstår ett läge där det råder osäkerhet om huruvida en affär skall godkännas
eller inte. Fördelen med en sådan ordning är att Finansinspektionen
avlastas ärenden där köparen anser det klart att tillstånd skall meddelas
och även är beredd att stå risken för att någon form av ingripande
sker i efterhand. Eftersom banker i vissa lägen kan ha starka drivkrafter