SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Författningskommentar 595
Sista stycket i paragrafen har upphävts. Bestämmelsen däri fyller inte
någon funktion eftersom behovsprövningen inte ingår som ett moment
vid tillståndsprövningen av filialetablering. (Jfr författningskommentaren
till 9 kap. 3 § BRL.)
15 §
Ett kreditmarknadsföretag får endast efter tillstånd av Finansinspektionen
inrätta filial i utlandet. Sådant tillstånd skall lämnas om den planerade
verksamheten i filialen kan antas komma att drivas på ett sätt som
är förenligt med 3 kap. 1-3 §§.
Ansökan om tillstånd skall innehålla
1. en plan för den tilltänkta filialverksamheten, med uppgift om filialens
organisation, och
2. uppgift om i vilket land filialen skall inrättas samt om filialens
adress och ansvariga ledning.
Denna paragraf motsvarar den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 11 §.
Ändringen i första stycket sammanhänger med att sundhetskravet slopas
och att prövningen i stället skall ske med utgångspunkt från kraven som
ställs i 3 kap. 1-3 §§ på soliditet, riskhantering och genomlysbarhet. Jfr
kommentaren ovan till 2 kap. 1 § och där gjorda hänvisningar till
allmänmotiveringen.
3 kap.
1 §
Ett kreditmarknadsföretag skall avpassa rörelsens inriktning och
omfattning till företagets kapitalstyrka.
Paragrafen är ny. Bestämmelsen innebär att det ställs ett uttryckligt soliditetskrav
på kreditmarknadsföretag. Kravet, som inte är lika långtgående
som det soliditetskrav som ställs på banker (jfr lagförslget i 2
kap. 1 § BRL) behandlas i allmänmotiveringen (14.2).
De krav på soliditet, riskhantering och genomlysbarhet som bör
ställas på kreditmarknadsföretag får en mer ändamålsenlig utformning
genom denna paragraf och de nedan behandlade bestämmelserna om
riskhantering och genomlysbarhet än genom den upphävda sundhetsregeln.
Sundhetsregeln behandlas i allmänmotiveringens avsnitt 14.4.
Gör Finansinspektionen den bedömningen att risknivån i rörelsen är
för hög i förhållande till buffertkapitalets storlek så kan inspektionen
inskrida med de sanktioner som den finner lämpligt i det enskilda fallet.
Bedömningen att risknivån är för hög kan göras trots att de formella