SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Finansinspektionen kontrollmöjligheter ........... 503
13.3.2.4 Förseningsavgift
Kommitténs förslag: En bank som underlåter att i tid lämna de upplysningar
som med stöd av 7 kap. 5 § BRL föreskrivits att den skall lämna
skall påföras en förseningsavgift med 100 000 kr. Är underlåtenheten
ursäktlig eller ringa får avgiften bestämmas till lägre belopp eller efterges.
Avgiften tillfaller staten. Beslut om förseningsavgift fattas av Finansinspektionen.
Som redogjorts för i avsnitt 13.2.1 har bankerna generellt en upplysningsplikt
i förhållande till Finansinspektionen. Regeringen, eller efter
regeringens bemyndigande, Finansinspektionen har rätt att meddela föreskrifter
om vilka upplysningar som en bank skall lämna till inspektionen.
Ett sådant bemyndigande har inspektionen fått enligt 56 § första stycket
5 BRF. Med stöd av detta bemyndigande begär inspektionen in speciella
rapporter från bankerna för att olika risker i bankernas verksamhet skall
belysas. Det kan vara fråga om t.ex. rapporter om stora exponeringar
eller kapitaltäckningsrapporter. Rapporterna skall ges in vid vissa av
inspektionen bestämda tidpunkter. Rapporterna är viktiga informationskällor
för inspektionen när den fullgör sitt tillsynsuppdrag. Med hänsyn
till det stabilitetstänkande som enligt kommitténs uppfattning skall
prägla inriktningen på tillsynen kommer rapporterna att få en än viktigare
roll i framtiden.
Emellertid har det från Finansinspektionens sida framförts att det inte
alltför sällan inträffar att institut inte lämnar rapporter inom föreskriven
tid och att inspektionen saknar verkningsfulla medel för att beivra försenad
rapportering.
Enligt kommitténs mening är det av avgörande betydelse för att
Finansinspektionen skall kunna utföra sitt tillsynsuppdrag i enlighet med
de riktlinjer kommittén dragit upp att rapporterna kommer in till inspektionen
inom föreskriven tid. Är rapporterna försenade försämras inspektionens
möjligheter att följa rörelsen i bankerna på det sätt som kommittén
beskrivit i avsnitt 12.4. Det är därför viktigt att inspektionen har ett
effektivt motmedel att tillgå när en bank inte rapporterar i tid.
Försening är i normalfallet en sorts ordningsförseelse som ofta har
sin grund i felhantering någonstans i organisationen. För sådana fall bedömer
kommittén att förseningsavgift är en adekvat reaktion som också
ger en tydlig signal till bankledningen. Ett system med förseningsavgifter
blir administrativt mer lätthanterligt för Finansinspektionen än att regelmässigt
tillgripa vitesföreläggande. Om en bank skulle motsätta sig att
ge in en rapport bör dock inspektionen kunna förelägga banken vid vite
att komma in med rapporten. Vid upprepade fall av försening eller bris-