SOU - Regeringen

408 Rörelseregler för banker SOU 1998:160
fondkommissionär. Många av de beteenden som är aktuella här går att
komma åt civilrättsligt. Detta hindrar inte att de faller under förevarande
bestämmelse, tvärtom är det ett tecken på att bankens beteende är felaktigt.
Kunderna har ett informationsunderläge i förhållande till banken både
när det gäller innehållet i enskilda produkter och när det gäller att välja
mellan olika produkter. Villkoren för enskilda produkter kan vara utformade
på ett sådant sätt att det är svårt för en kund att förstå vad de innebär.
Vidare kan det i vissa lägen finnas intresse från bankens sida att
inte presentera fullständig information om en produkt och de villkor som
gäller för den eller att inte informera om villkorsändringar. Även vid val
mellan olika produkter som en bank tillhandahåller är en kund beroende
av korrekt information, till att börja med om vilka produkter som finns
tillgängliga. Informationsproblemen gäller både vid marknadsföring av
produkter och i förhållande till sådana som redan är kunder.
I många av de lagar (marknadsföringslagen, lagen om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden, lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare,
prisinformationslagen och konsumentkreditlagen) som reglerar förhållandet
mellan avnämare och kund finns bestämmelser om informationsgivning.
Det gäller såväl direkta bestämmelser om skyldighet att lämna
viss information och att inte lämna felaktig information som bestämmelser
som indirekt påverkar informationsgivningen. Ett exempel på det
senare är att bestämmelser som förbjuder komplicerade avtalsvillkor
minskar behovet av information. Det allmänna regelverket och de sanktioner
det erbjuder får anses utgöra det primära skyddet även på bankområdet.
Trots att regleringen av bankers skyldighet att informera om
sina produkter inte är enhetlig så utgör den dock grunden för att avgöra
vad som utgör god bankstandard på detta område. I vissa fall kan utvecklingen
bli sådan att av god bankstandard följer ett krav att gå längre
än vad den allmänna lagstiftningen kräver.
Det informationsunderläge som kunderna oundvikligen har, oavsett
hur omfattande bankernas informationsplikt är, medför att det är viktigt
att bankerna på ett ändamålsenligt sätt besvarar frågor och klagomål
från kunderna. Har en bank ändamålsenliga rutiner för besvarande av
frågor och klagomål finns det stor chans att banken därigenom får värdefulla
synpunkter för framtida informationsgivning. När det gäller frågor,
t.ex. rörande de närmare villkoren för vissa produkter, samverkar bankens
intresse av att tillmötesgå kunderna med kundens möjlighet att byta
från en bank som han inte får klara besked från. När det däremot gäller
rena klagomål finns inte samma intresse från banken att tillmötesgå en
missnöjd kund. Kunden befinner sig dessutom typiskt sett i en mer utsatt
position genom att han normalt inte blir tillfredsställd genom att byta
bank. Den transaktion eller det förhållande han är missnöjd med ställs