SOU - Regeringen

440 Rörelseregler för banker SOU 1998:160
För innehav av övrig egendom, dvs. sådan som inte är beroende av
den ekonomiska utvecklingen hos en avtalspart, finns inga absoluta
gränser angivna i kommitténs förslag. Förvärv som hänför sig till den
här kategorin kan gälla materiella tillgångar, såsom fastigheter, maskiner
eller liknande, och imateriella tillgångar som patent. Förvärv av en pågående
rörelse av något slag, avsedd att tas in i banken som juridisk person,
är ett exempel på en situation när tillståndsregeln skall tillämpas för
det fall förvärvet är tillräckligt stort. Förvärv av en annan banks rörelse
eller annan finansiell verksamhet faller också under bestämmelsen.
Det bör understrykas att genomgången ovan endast innehåller
exempel på följderna av tillståndsregelns tillämpning och att den inte kan
användas för att tolka in undantag från den absoluta regeln att alla förvärv
där vederlaget motsvarar mer än 25 procent av kapitalbasen skall
underkastats tillståndsprövning.
Med förvärv avses alla typer av transaktioner där förvärvaren betalar
en mätbar motprestation. Även bytesaffärer inkluderas alltså, även om
det ibland kan vara svårt att uppskatta vederlagets storlek. Lån som
banken ger omfattas inte av bestämmelsen. Däremot omfattas förvärv av
fordringar av olika slag.
De största bankerna har kapitalbaser runt 30 miljarder kronor medan
den minsta sparbanken har en kapitalbas på 800 000 kr. Med en obegränsad
25 procentsregel betyder detta att gränsen för tillstånd skulle gå
vid omkring 7,5 miljarder kr för de största och 200 000 kr för de minsta
bankerna. De små bankernas ringa påverkan på systemstabiliteten i
kombination med ambitionen att inte i onödan belasta inspektionen leder
till att förvärv under en viss absolut storlek inte bör vara underkastade
tillståndsplikt. En lämplig gräns är 100 miljoner kr.
11.5 Kredithantering
11.5.1 Inledning
Med kommitténs genomgående funktionella anslag finns det anledning
att skilja på två aspekter av kredithanteringen dels innehav av kreditfordringar,
dels kreditprövning, dvs. utvärdering av kreditansökningar. Riskhanteringen
och genomlysningen av en kreditportfölj är i betydande grad
beroende av kreditprövningsprocessen, vilken information som inhämtas
vid detta tillfälle och hur den bearbetas. På detta sätt är de två momenten
länkade till varandra.