SOU - Regeringen

364 Reglering av banker – utgångspunkter SOU 1998:160
dagslånehandel, som syftar till att utjämna likviditeten mellan bankerna.
De banker som har likviditetsbrist lånar således (över natten) från dem
som har överskott på likviditet.
Riksbanken betalar ränta, inlåningsräntan, till en bank som har överskott
på sitt konto i RIX vid dagens slut. En bank som har underskott på
sitt konto vid dagens slut, får på motsvarande sätt betala Riksbankens
utlåningsränta. Eftersom utlåningsräntan är betydligt högre än inlåningsräntan,
har bankerna motiv att jämna ut sina positioner i RIX inbördes.
Både in- och utlåningsmöjligheterna är beloppsmässigt begränsade. För
lån måste banken ställa säkerhet.
In- och utlåningsräntorna utgör golv respektive tak i Riksbankens s.k.
räntekorridor och ingår i Riksbankens penningpolitiska räntestyrningssystem.
In- och utlåning på penningpolitiskt motiverade villkor regleras i
18 § första stycket i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
(riksbankslagen). Det är viktigt att skilja Riksbankens penningpolitiska
verksamhet från dess roll som s.k. lender of last resort, vilken är knuten
till dess särskilda ansvar för betalningsväsendets stabilitet. 94 Enligt 18 §
andra stycket i riksbankslagen har Riksbanken möjlighet att, om synnerliga
skäl föreligger, bevilja kredit på särskilda villkor till bl.a. banker. En
bank som inte kan refinansiera sig på interbankmarknaden, t.ex. till följd
av att kreditvärdigheten ifrågasätts, kommer automatiskt att få underskott
på sitt konto i RIX. Banken kan då erhålla lån på särskilda villkor.
En banks temporära likviditetsbrist löses således rutinmässigt genom
refinansiering via interbankmarknaden eller i sista hand via mindre lån
över natten från Riksbanken. En allvarligare likviditetsbrist, normalt
förorsakad av misstro mot bankens betalningsförmåga och därmed förknippad
ransonering på dagslånemarknaden, kan avhjälpas av Riksbanken,
dock under förutsättning att banken bedöms som i grunden solid. 95
Risken för att en bank skall hamna i en likviditetskris är alltså ytterst
beroende av bankens möjlighet att låna på interbankmarknaden eller från
Riksbanken. Denna möjlighet är i sin tur beroende av att banken har tillgångar
att lämna som säkerhet. En första förutsättning för detta är att
banken har nettotillgångar att belåna. Ytterligare en förutsättning är att
tillgångarna är sådana att ett någorlunda rättvisande värde går att fastställa.
En banks likviditetsrisk är således beroende av storleken på ban-
94 Centralbankens lender of last resort-funktion diskuteras utförligt i avsnitt
1.X.
95 Om banken inte är solid, är likviditetsstöd otillräckligt för att rädda den
och det krävs andra typer av insatser, t.ex. för att arrangera en ordnad avveckling
och utlösning av insättningsgarantin. Kommittén återkommer till
dessa frågor i kapitel X.