06.11.2013 Views

SOU - Regeringen

SOU - Regeringen

SOU - Regeringen

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

392 Reglering av banker – utgångspunkter <strong>SOU</strong> 1998:160<br />

mellan organisationsaktier och placeringsaktier försvinner. Att behålla<br />

femprocentsregeln oinskränkt skulle därmed innebära att banker inte<br />

skulle tillåtas att i bolagsform bedriva delar av sin verksamhet. Inte heller<br />

går det att strikt upprätthålla femprocentsgräns-en i bolag som banken<br />

väljer att under ett skede till stor del finansiera med ägarkapital. 114<br />

Endast i vissa extrema situationer skulle femprocentsregeln inte utgöra<br />

en begränsning av möjligheten till innehav i enlighet med de regler som<br />

kommittén föreslår, dvs. innehav motsvar-ande 15 procent av bankens<br />

kapitalbas. Det skulle i så fall röra sig om fall där banken är mycket liten<br />

i förhållande till målbolaget. I dessa fall skulle det å andra sidan med<br />

stor sannolikhet inte röra sig om ett kvalificerat innehav, vilket i sin tur<br />

betyder att gränsen motsvarande 15 procent av kapitalbasen inte gäller.<br />

Det skulle i stället vara gränsen för stora exponeringar – 25 procent av<br />

kapitalbasen – som satte gränsen för storleken på det enskilda engagemanget<br />

om inte femprocentsregeln gör det.<br />

Som framgår ovan passar femprocentsregeln inte in i den av kommittén<br />

i övrigt föreslagna systematiken för aktieinnehav. I vissa avseenden<br />

är det till och med omöjligt att ha den kvar i sin nuvarande utformning<br />

om kommitténs förslag skall gå att genomföra på ett men-ingsfullt<br />

sätt. Eftersom de skyddsintressen som kommitténs arbete bygger på inte<br />

motiverar att femprocentsregeln bibehålls i lagstiftningen föreslår kommitten<br />

därför att den avskaffas.<br />

9.5.5 Komplicerade strukturer<br />

En närliggande fråga är om det med hänsyn till externa intressenter, inklusive<br />

staten, är motiverat med ett förbud mot komplicerade och därigenom<br />

svåröverskådliga strukturer. Eller annorlunda uttryckt; skall vissa<br />

sätt att organisera rörelsen, vilka kan vara optimala ur bankens synvinkel,<br />

förbjudas av det skälet att olika intressenter inte klarar att genomlysa<br />

dem? Det finns en del som talar för att en banks risktagande kan döljas<br />

bakom komplexa företagsstrukter, t.ex. den omtalade härvan i Bank<br />

for Credit and Commerce International (BCCI). Stabiliteten i bankernas<br />

verksamhet kan sägas vara så betydelsefull för det finansiella systemet<br />

att relativt långtgående inskränkningar kan motiveras med statens intresse<br />

av att begränsa risktagandet i bankerna.<br />

Principiellt kan frågan gälla både organisationen inom en bank (den<br />

juridiska personen) och organisationen av rörelsen i olika bolag (olika<br />

114 Enligt gällande rätt kan Finansinspektionen ge tillstånd till sådan finansiering<br />

i vissa fall.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!