SOU - Regeringen

SOU 1998:160 469
12 Tillsyn och auktorisation av banker
12.1 Inledning
Kommittén har i tidigare kapitel utförligt argumenterat för att banker bör
omfattas av särskilda rörelseregler och lagt fram förslag till hur sådana
regler bör utformas. När kommittén i detta kapitel behandlar tillsynen av
banker är det självklart att utgångspunkten tas i det föreslagna regelverket
för bankrörelse. Rörelsereglerna är nära kopplade till tillsynen. Om
det inte finns tillsyn över att reglerna följs eller om det inte inträder några
följdverkningar för det fall att reglerna inte efterlevs blir reglerna meningslösa.
Omvänt går det inte att ha tillsyn, i synnerhet innefattande rätt
att ingripa mot instituten, utan ett lagstadgat regelverk för hur bankernas
verksamhet skall bedrivas. Ett sådant system skulle riskera att präglas
av godtycke och rättsosäkerhet.
Rörelsereglerna måste även prägla inriktningen på och formerna för
tillsynen. Reglerna är grundade på bedömningar av vilka krav som måste
ställas för att bankerna skall fungera på ett ändamålsenligt sätt. Därav
följer att tillsynen måste inriktas på att övervaka de förhållanden som
regleras i rörelsereglerna. Tillsynen bör därvid styras av kriterierna väsentlighet
och risk.
Som framgår avses i detta sammanhang med rörelseregler de regler
för bankrörelse som återfinns i 2 kap. BRL. Tillsynen skall emellertid
även omfatta bedömningar av huruvida bankerna tar hänsyn till andra
regler som berör bankers verksamhet, t.ex. bestämmelserna i kapitaltäckningslagen,
och till vad som framgår av bolagsordningen och interna
instruktioner som har sin grund i banklagstiftningen. Detta kommer att
framgå av vad som sägs i avsnitt 12.4. Bestämmelserna i kapitaltäckningslagen
utgör i praktiken rörelseregler för bl.a. banker även om de
inte återfinns i bankrörelselagen. I detta kapitel ligger tyngdpunkten på
att belysa hur särskilt reglerna i 2 kap. 1-4 §§ BRL om soliditet, riskhantering,
genomlysbarhet och god bankstandard bör komma att prägla
inriktningen på tillsynen.
På ett allmänt plan är det enkelt att definiera tillsynens uppgift:
Övervaka att rörelsereglerna och de andra bestämmelser som särskilt
reglerar bankers verksamhet följs. I praktiken måste dock detta allmänna
mandat kompletteras. Tillsynsmyndighetens åligganden och befogenheter
måste preciseras, dels för att tillsynsmyndigheten skall veta vad regeringen
och riksdagen förväntar sig att den skall göra, dels för att myn-