SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Rörelseregler för banker 407
banks rörelse. Det behövde inte röra sig om frågor som föll inom den
specifika regleringen av banker, som exempel kan nämnas att Bankinspektionens
allmänna råd till banker att inte delta i skatteplaneringstransaktioner
härleddes från sundhetskravet. En särskilt framträdande
plats vid tolkningen av sundhetsregeln fick konsumentskyddet. Ibland
framfördes tolkningen att sundhetsregeln innebar ett krav på hur bankernas
verksamhet skall bedrivas. En sådan tolkning innebär att sundhetsregeln
i praktiken utgör en rörelseregel. Tolkningen har visst stöd i förarbeten
till ändringar i sanktionsreglerna i bankrörelselagen. 118 Å andra
sidan har Regeringsrätten i ett fall avvisat tanken att lägga sundhetsregeln
ensam till grund för sanktioner. 119
Överväganden
Det är framförallt privatpersoner och små och medelstora företag i egenskap
av insättare och nyttjare av andra banktjänster som kommer i fokus
när förtroendet för bankerna i den här meningen diskuteras. En bestämmelse
bör främst ta sikte på situationer av mer handfast karaktär och
sådana frågor som uppkommer i det dagliga bankarbetet eftersom det är
inom detta område som allmänhetens förtroende främst påverkas. Vidare
bör bestämmelsen i första hand riktas mot förhållanden som helt klart är
olämpliga och förtroendeskadliga. Med dessa förutsättningar kommer
oundvikligen en bestämmelse av det här slaget i hög grad att gälla förhållandet
mellan en bank och dess kunder.
Ett av de områden som bestämmelsen är avsedd att träffa är bankers
eventuella missbruk av sin typiskt sett starkare ställning gentemot enskilda
kunder. På grund av det speciella förhållande som ofta uppstår
mellan en bank och dess kunder kan banken få ett övertag som banken
skulle kunna utnyttja otillbörligt. Som belysts tidigare innebär det svårigheter
och kostnader att byta bank, ibland är det inte ens möjligt för en
kredittagare att byta bank. Jämfört med andra marknader är denna tröghet
speciellt stor på bankmarknaden. Trögheten medför att det finns ett
visst utrymme för missbruk från bankens sida utan att kunden lämnar
banken. En bank kan exempelvis använda oskäligt hårda villkor vid borgensförbindelser
eller opåkallat infordra kompletterande säkerheter under
löpande kreditavtal. Även gentemot kunder som beslutat sig för att
lämna banken kan en bank uppträda felaktigt, till exempel genom att
fördröja överförandet av kundens värdepappersdepå till kundens nya
118 Prop. 1992/93:89 s. 202 f.
119 Målet gällde försäkringsområdet och ett fall där Försäkringsinspektionen
hade hänvisat till ”det i försäkringsrörelselagen inskrivna sundhetskravet”
(RÅ 1990 ref. 106).