SOU - Regeringen

390 Reglering av banker – utgångspunkter SOU 1998:160
nehav som är relaterade till en banks kapitalstyrka ändras till de gränser
som anges i direktivet.
I gällande rätt finns också, som nämnts tidigare, en regel som relaterar
tillåtna aktieinnehav till röststyrkan i målbolaget, den s.k. femprocentsregeln
som innebär att banker, som huvudregel, inte får inneha aktier
som motsvarar mer än fem procent av röstetalet för samtliga aktier i
ett visst bolag. 108 Eftersom bestämmelsen inte anknyter till bankens kapitalstyrka
utan till röstetalet i målbolaget kan den inte direkt motiveras
med soliditetsskäl. Bestämmelsen tillkom år 1991 i samband med att
möjligheten för banker att förvärva aktier i placeringssyfte utökades genom
att det s.k. fria utrymmet infördes. Dessförinnan hade banker endast
fått förvärva aktier i organisationssyfte. För organisationsaktier gällde
och gäller inte femprocentsregeln. I förarbetena till ändringarna angavs
som en grundläggande princip som tidigare varit vägledande för banklagstiftningen
att kreditgivning och ägande skall hållas isär. Principen
sades ha motiverats med att banker inte skall delta i spekulation och
risktagande, att banker skall ägna sig åt kreditgivning och vara oberoende
i denna roll samt att banker av maktkoncentrationsskäl inte bör ha
betydande ägarintressen i näringslivet. 109
En femprocentsregel finns inte bara i bankrörelselagen. En sådan bestämmelse
förekommer också i försäkringsrörelselagen, lagen om understödsföreningar,
lagen om värdepappersfonder samt i reglementet för
allmänna pensionsfonden. På försäkringssidan har bestämmelsen behandlats
på senare tid. Försäkringsutredningen har föreslagit att femprocentsregeln
skall tas bort. 110 Motivet var att den stred mot ett förslag till
EG – direktiv om försäkringsbolags placeringar. Docent Lars Nyberg
har med anledning av att EG – direktiven fick en annan utformning än
vad försäkringsutredningen utgick ifrån sett över frågan igen. 111 I en
promemoria gås de olika skäl som anförts för bestämmelsen igenom utförligt.
Motivet att värna soliditeten benämns trygghetsmotivet. Segregationsmotivet
betecknar intresset att hålla annan verksamhet än försäkringsrörelse
borta från ledning och styrelse i syfte att inte riskera deras
integritet och självständighet. Motivet att det är olämpligt att försäkringsbolag
skaffar sig ett stort inflytande i det allmänna näringslivet betecknas
som det näringspolitiska motivet. I promemorian befinns inget
108 2 kap. 15 a § 3 st BRL.
109 Prop. 1990/91:154 s 56.
110 Försäkringsrörelse i förändring SOU 1991:89 s 168ff.
111 Placeringsregler för försäkringsbolag, Ds 1993:57.