SOU - Regeringen

438 Rörelseregler för banker SOU 1998:160
att ge sig in i affärer som med stor sannolikhet inte uppfyller lagens krav
finns emellertid risken att bankens ledning medvetet underlåter att begära
förhandsbesked i förhoppningen att kostnaderna för att få affären att gå
tillbaka blir för stora för att inspektionen skall kunna kräva det. Det kan
med fog hävdas att det är just i dessa lägen som det är viktigt med en
prövning. En ordning med obligatoriskt tillstånd för betydande förvärv
undanröjer risken i nämnda extremfall. Nackdelen är att tilltänkta förvärv
inte kan slutföras innan tillståndsprövningen är avslutad. Kommittén
är av den uppfattningen att nackdelarna med en obligatorisk tillståndsprövning
inte är så stora att de överväger fördelarna om gränsen
för tillståndsprövning sätts så att endast stora och viktiga förvärv prövas.
Därigenom blir belastningen på Finansinspektionen inte heller så
betydande.
Det finns inte anledning att införa några speciella moment i tillståndsprövningen;
det räcker att det görs en bedömning av huruvida
banken efter förvärvet genomförts kan antas komma att uppfylla reglerna
som styr dess verksamhet. Reglerna som det blir aktuellt att pröva
förvärvet mot finns i såväl bankrörelselagen, andra lagar som speciellt
reglerar bankers verksamhet och författningar utfärdade med stöd av
nämnda lagar som i bankens bolagsordning och interna instruktioner.
Visserligen kan sägas att bolagsordning och instruktioner inte är av primär
betydelse i det här sammanhanget men båda utgör viktiga inslag i
kontrollen av en banks risker och genomlysbarhet. En ändamålsenlig
utformning av dem utgör en förutsättning för att banken skall få bedriva
sin verksamhet. Det är därför lämpligt att prövningen även innefattar
förvärvets förenlighet med dessa båda dokument. Tillståndsprövningen
skall naturligtvis i första hand inriktas på att se till att de grundläggande
kraven på soliditet, riskkontroll och genomlysbarhet inte riskerar att trädas
för när genom förvärvet.
Genom prövningens omfattning ges tillståndsmyndigheterna möjlighet
att pröva alla ur banklagstiftningen relevanta aspekter. Finansinspektionen
bör stå relativt fri i sin bedömning av tillståndsärenden. För att markera
vilken nivå prövningen skall ha bör en regel införas som anger att
tillstånd skall vägras om det är antagligt att förvärvet leder till att bestämmelserna
överträds. Om det kommer fram nya omständigheter eller
förhållandena ändras utgör ett tillstånd inte hinder för ett ingripande mot
banken på grund av delvis samma omständigheter som var uppe vid tillståndsprövningen.
Gränsen för vilka förvärv som skall tillståndsprövas bör relateras till
den förvärvande bankens kapitalstyrka. I praktiken kan det endast komma
ifråga att koppla förvärvets storlek till bankens kapitalbas. Den absoluta
gränsen för stora exponeringar har satts vid 25 procent av kapitalbasen
och huvudregeln för maximalt innehav av aktier och andelar i