SOU - Regeringen
SOU - Regeringen
SOU - Regeringen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
398 Lagstiftningens syfte <strong>SOU</strong> 1998:160<br />
avsnitt kallats ett säkert alternativ är det viktigt att banksystemet upprätthåller<br />
ett gott förtroende. Medborgarnas förtroende är av betydelse<br />
för en väl fungerande kombination av placeringsalternativ och betalningsförmedling.<br />
Det kan tänkas situationer där misstro mot banksystemet<br />
gör att det fungerar mindre väl eftersom allmänheten drar sig för att<br />
utnyttja banktjänster. Ur denna aspekt är det oundvikligen så att vad som<br />
kan kallas vissa konsumentskyddssynpunkter gör sig gällande. Kommittén<br />
har behandlat (9.6) och återkommer till behovet av regler i syfte att<br />
upprätthålla förtroendet för bankerna och banksystemet i andra avseenden<br />
än de rent ekonomiska (11.1.3) .<br />
Det övergripande målet för lagstiftaren kan således sägas vara att<br />
upprätthålla förtroendet för bankmarknaden. Det finns flera medel för att<br />
nå detta mål. Det främsta medlet (vars grundläggande drag diskuter-ades<br />
i föregående kapitel) är lagstiftade rörelseregler, dvs. bestämm-elser om<br />
hur bankrörelse skall bedrivas. Här innefattas såväl regler i bankörelselagen,<br />
t.ex om begränsningar av vilken rörelse en bank får bedriva och<br />
vilka tillgångar den får inneha, som bestämmelser i andra lagar som<br />
reglerar en banks rörelse, t.ex. kapitaltäckningslagen. Närmare överväganden<br />
om utformningen av denna lagstiftning kommer i följ-ande kapitel.<br />
Ett annat medel är tillsyn över bankerna. Det är inte möjligt att hålla<br />
kontroll över att lagstiftningen följs och därmed upprätthålla förtroendet<br />
för systemet om det inte finns tillsyn. Väl avvägda sanktionsmöjligheter<br />
är härvid ett viktigt redskap.<br />
Tillsynsfrågan har också samband med Riksbankens funktion som<br />
"lender of last resort" och dess lagstadgade ansvar för betalningsväsendet.<br />
Som diskuteras tidigare kan inte funktionen som "lender of last resort"<br />
(18§ 2 st Riksbankslagen) fullgöras till rimliga kostnader utan tillsyn<br />
över bankerna. Därmed inte sagt att denna tillsyn nödvändigtvis behöver<br />
ligga hos Riksbanken. Det kan vara tillräckligt med ett informationsutbyte<br />
mellan Riksbanken och tillsynsmyndigheten. Riksbankens<br />
roll när det gäller betalningsväsendet följer av 9 kap. 12 § regeringsformen.<br />
Där stadgas att Riksbanken skall främja ett säkert och effektivt<br />
betalningsväsende. Det är inte helt klart vad detta innebär i praktiken. 116<br />
Så mycket står dock klart att det inte ingår i Riksbankens uppgifter att<br />
utöva tillsyn över enskilda institut. Uppgiften ligger mer åt att övervaka<br />
och bistå hela betalningssystemet. I uppgiften ingår funktioner som är av<br />
vital betydelse för förtroendet för bankmarknaden, t.ex. att vara administrativt<br />
centrum för den dagliga clearingen och avvecklingen av betalningar<br />
mellan finansiella institutioner. En utveckling som innebär att<br />
systemrisker får större vikt leder till att Riks-banken, för att kunna fullgöra<br />
sina uppgifter på detta område, måste ha mer detaljerad information<br />
116 Se t.ex. Riksbankens Finansmarknadsrapport nr. 1, sid. 5 ff.
Change language