SOU - Regeringen

SOU 1998:160 Bilaga 2 661
som undanröjde beslutet och anförde att det inte uppfyllde de krav på
precision som gäller för ett vitesföreläggande. Av domstolens skäl framgår
bland annat att föreläggandet inte tog sikte på någon bestämd verksamhet
och att det var tidsmässigt obestämt.
2.31 Ett försäkringsbolag upplyste Finansinspektionen om att bolaget,
tillsammans med andra bolag i samma koncern, ägde mer än fem
procent av rösterna i ett aktiebolag och att detta kunde anses strida mot
den s.k. femprocentsregeln i 7 kap 17 § försäkringsrörelselagen. Där
föreskrivs att ett försäkringsbolag inte utan Finansinspektionens medgivande
får äga större andel av aktierna i ett aktiebolag än som svarar mot
ett röstetal om högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier. På
förfrågan från Finansinspektionen anförde försäkringsbolaget att det
enligt bolagets uppfattning inte längre förlåg någon formell skyldighet att
ansöka om inspektionens medgivande eftersom den s.k. femprocentsregeln
stred mot bestämmelserna i två av EG:s försäkrings-direktiv. Bolaget
hävdade att direktiven med all sannolikhet torde ha s.k. direkt effekt i
medlemsländerna innebärande att bolaget kunde åberopa sig direkt på
EG-rättens regler i stället för på nationella rättsregler. Enligt bolaget
ägde således bestämmelserna i EG-direktiven företräde framför försäkringsrörelselagens
femprocentsregel och därför förelåg ingen skyldighet
för bolaget att ansöka om Finansinspektionens medgivande. I sin bedömning
konstaterade Finansinspektionen att ett EG-direktiv enligt huvudregeln
inte har någon direkt effekt men att så ändock kan vara fallet om tre
förutsättningar är uppfyllda nämligen 1) att den tidsfrist inom vilket direktivet
skall vara genomfört har löpt ut, 2) att det rör sig om en direktivregel
av vertikal karaktär som ger privata rättssubjekt rättigheter mot
staten och 3) att regeln i fråga är ovillkorlig och tillräckligt klar och entydig.
Finansinspektionen fann att de två första förutsättningarna var
uppfyllda för att direktivet skulle anses ha direkt effekt. Däremot ansåg
inspektionen med hänvisning till olika uttalanden i andra lagstiftningsarbeten,
att direktiven inte var så klart och entydigt formulerade att de
skulle kunna ha direkt effekt. Mot den bakgrunden fann Finansinspektionen
att det inte kunde hävdas att femprocentsregeln skulle strida mot
direktivbestämmelserna och förelade därför försäkringsbolaget i beslut
att senast viss dag nedbringa aktieinnehavet till högst fem procent av
röstetalet. Försäkringsbolaget överklagade beslutet till regeringen som på
andra grunder avslog överklagandet. Regeringen fann att EG-direktiven
hade direkt effekt men att den nationella s.k. femprocentsregeln inte var
oförenlig med direktiven eftersom dessa främst syftade till att förhindra
nationella regler som ålägger eller förbjuder försäkringsbolag att investera
medlen i vissa tillgångsslag och inte hindrade en medlemstat att fastställa
regler som syftar till att begränsa försäkringsföretags ägarinflytande
i andra företag. Det sagda innebar att regeringen lämnade överkla-