SOU - Regeringen

470 Tillsyn och auktorisation av banker SOU 1998:160
digheten - och de som kan bli föremål för tillsyn - skall veta vad den får
göra. Tillsynen måste således bedrivas inom ett bestämt område. Detta
område preciseras i avsnitt 12.4 och närmare i kapitel 13.
Tillsynsregler finns i den gällande banklagstiftningen. En central fråga
för kommittén är om dessa regler är lämpligt utformade, allmänt sett
och i förhållande till den nya ansats när det gäller utformningen av rörelsereglerna
som kommittén föreslår. Med hänsyn till den nära koppling
som finns mellan rörelseregler och tillsyn är det naturligt att överväga
om och hur den förskjutning av tonvikten i regelverket som kommittén
föreslår, från t.ex. detaljerade regler om hantering av enskilda krediter
till övergripande bestämmelser inriktade på bankernas stabilitet, bör avspeglas
i tillsynsreglerna.
Viktigt i sammanhanget är att de föreslagna rörelsereglerna i 2 kap.
BRL, i synnerhet de grundläggande bestämmelserna om soliditet (1 §),
riskhantering (2 §), genomlysbarhet (3 §) och god bankstandard (4 §), är
allmänt formulerade. Reglerna om tillsynen blir genom kopplingen till
rörelsereglerna med nödvändighet uttryckta i generella termer. Följaktligen
kommer viktiga delar av det praktiska tillsynsarbetet att utformas av
tillsynsmyndigheten. Så har förhållandet i hög grad blivit redan med nuvarande
rörelseregler efter hand som utvecklingen sprungit ifrån dem.
Det lagstiftaren kan göra är att anvisa mål för tillsynen och de medel,
inklusive sanktioner, som skall stå till tillsynens förfogande om banker
bryter mot reglerna. Därtill kan riksdagen via lagstiftning och regeringen
via instruktioner och regleringsbrev precisera de krav som de ställer på
tillsynen.
Det bör redan inledningsvis understrykas att kommittén ser det som
sin uppgift att lägga fast ett regelsystem för tillsynen men överlämnar till
Finansinspektionen att utforma hur det praktiska tillsynsarbetet skall
bedrivas. Kommittén anser det nämligen inte vara möjligt eller ens önskvärt
att i lagstiftningen ange mer detaljerade anvisningar för tillsynsarbetet.
Genom att ange huvudinriktningen på tillsynen anser sig kommittén
emellertid lägga en god grund för en bedömning av hur tillsynsarbetet
praktiskt bör läggas upp. I kapitel 13 kommer kommittén att redogöra
för de kontrollmöjligheter som kommittén anser skall stå till inspektionens
förfogande vid tillsynen och vilka ingripanden inspektionen skall ha
rätt att göra.
Kommittén har i tidigare kapitel redovisat bedömningen att stabiliteten
i betalningssystemet och på kreditmarknaden är av särskilt stor samhällsekonomisk
betydelse. Finansinspektionen, som ansvarar för tillsynen
av banker och kreditmarknadsföretag, har emellertid också en rad
andra tillsynsuppgifter. Samtidigt arbetar inspektionen med knappa resurser,
såväl finansiellt som personellt och kompetensmässigt. För att