Förstärkt skydd för företagshemligheter, SOU 2008:63 - Regeringen

SOU 2008:63Straffansvarets omfattninglegalitetsprincipen att en extensiv tolkning av straffbestämmelserinte ska göras.Det avgörande för om en arbetstagare kan straffas enligt FHL ärom arbetstagaren har fått tillgång till företagshemligheten på ettlovligt eller olovligt sätt. Endast uppsåtligt olovliga anskaffanden avföretagshemligheter är straffbelagda. Förfarandet kan samtidigt varastraffbart enligt bestämmelserna i brottsbalken, men i de flesta fallhar FHL företräde.Att röja eller utnyttja en företagshemlighet kan dock inte inågot fall föranleda straffrättsligt ansvar enligt FHL (däremot kannaturligtvis skadeståndsskyldighet inträda enligt reglerna i denlagen). I vissa fall kan emellertid ett sådant förfarande vara straffbartenligt bestämmelserna i brottsbalken. I vårt uppdrag ingår attundersöka om det finns andra straffbestämmelser än i FHL somkan vara tillämpliga när en arbetstagare missbrukar en företagshemlighetsom han eller hon har anförtrotts i tjänsten. De bestämmelsersom vi diskuterar i det följande kan dock i många fall även varatillämpliga vid andra personers röjande eller utnyttjande av företagshemligheter,om samtidigt övriga förutsättningar för tillämpningav bestämmelserna är uppfyllda.4.8.1 Stöld och egenmäktigt förfarande, 8 kap. 1 och 8 §§brottsbalkenAv avgörande betydelse för vilka straffbestämmelser som kantillämpas i den angivna situationen är i första hand om den anställdekan sägas ha företagshemligheten i sin besittning. Om så är fallet –vilket det oftast är – är bestämmelserna i 8 kap. brottsbalken intetillämpliga eftersom de bygger på att det sker ett olovligt tagandeeller i vart fall en besittningsrubbning. Man kan naturligtvis tänkasig fall där en anställd, i samband med att denne avslutar sin anställning,tar med sig dokumenterade företagshemligheter, eller kopiorav sådana, till sin bostad eller sin nya arbetsplats. När anställningenavslutats upphör den anställdes rådighet över dokumenten (jfr hovrättensresonemang i ”Hagbard-målet”, se avsnitt 4.3.2 och bilaga 2).Att i det läget ta dessa torde kunna betraktas som en sådan besittningsrubbningsom krävs för ansvar för stöld eller egenmäktigtförfarande. Problemet är att det materiella värdet av det tillgripnasannolikt är betydligt lägre än dess immateriella värde. Det är153