Förstärkt skydd för företagshemligheter, SOU 2008:63 - Regeringen

Särskilda yttranden SOU 2008:63plikten. Tanken är att domstolarna vid tillämpningen av den nubehandlade regeln i förslaget ska ta ledning av den nuvarande lagens7 § andra stycket. Den bestämmelsen bygger på tanken att enarbetstagare som slutar sin anställning därmed är löst från sin lojalitetsplikt.Skadeståndsansvar efter anställningens upphörande förutsätteratt synnerliga skäl föreligger, vilket t.ex. anses vara fallet omen arbetstagare under anställningen förberett ett överförande avhemlig information till en konkurrerande verksamhet. Andra omständighetersom anses konstituera synnerliga skäl är att företagshemlighetenmissbrukats med hjälp av hemlig dokumentation inågon form, t.ex. en teknisk förebild eller då den anställde innehaftoch missbrukat en särskild förtroendeställning, t.ex. som verkställandedirektör eller som produkt- eller forskningschef (jfr docktrolöshet mot huvudman).Den nu beskriva kopplingen till lojalitetsplikten i anställningsförhållandethar dock inte alls någon relevans om man som i förslagetvill skapa ett förstärkt och självständigt skydd för företagshemligheter.Den leder i stället till tillämpningssvårigheter ochotillfredsställande resultat.I det fall en arbetstagare begår en otillåten gärning enligt 3 a §första stycket efter att anställningen har upphört ska bedömningenuppenbarligen bli en annan än om gärningen begicks en kort tiddessförinnan. Anställningens upphörande kan emellertid inte ansesmedföra att näringsidkarens skyddsintresse med avseende på företagshemlighetenblivit svagare. Det finns inte heller något befogatintresse på gärningsmannens sida som talar för att en otillåten gärningska bli mildare bedömd efter anställningens upphörande, omutgångspunkten är att företagshemligheter är starkt skyddsvärda.Det kan illustreras tydligt av exemplet att anställningen upphörtefter avskedande på grund av att arbetstagaren stulit i tjänsten ochatt arbetstagaren därefter olovligen röjer företagshemligheter. Ettannat exempel där en bedömningsskillnad ter sig helt svårförståeligär om en näringsidkare har hyrt in arbetskraft och därefter meddelatuthyrningsföretaget att vissa av de inhyrda arbetstagarna inteär lämpliga varefter dessa arbetstagares anställningar av ett ellerannat skäl avslutas. Det går att räkna upp otaliga fall där det skullevara orimligt att en gärningsman gick fri från ansvar enbart av detskälet att grunden för deltagandet i verksamheten har upphörtmedan straff hade utdömts om så inte vore fallet.I själva verket är det typiskt sett i nära anslutning till anställningensupphörande som risken för otillåtna gärningar enligt 3 a §348