Förstärkt skydd för företagshemligheter, SOU 2008:63 - Regeringen

SOU 2008:63 Bilaga 2”Bettans lilla röda”. Arbetsdomstolen fann att innehållet i ”Bettanslilla röda”, vilket utgjordes av relevanta författningstexter och kollektivavtal,diverse checklistor, avtalsmallar och beskrivningar av administrativarutiner, huvudsakligen hade så allmän prägel att det intekunde sägas vara utmärkande för just Frösundas verksamhet. Detutgjorde därför inte någon sådan företagsspecifik information somavses i FHL. Eftersom ”Bettans lilla röda” förvarades i en kollegasarbetsrum och var tillgänglig för envar på kontoret och då A.D. inteheller fått några instruktioner om att innehållet var hemligt eller hurden skulle handhas, fann Arbetsdomstolen vidare att det inte hellervar visat att Frösunda hållit ”Bettans lilla röda” hemlig på ett sådantsätt att dess innehåll var att anse som en företagshemlighet i denmening som avses i FHL.Villkoren i Frösundas avtal med brukarna kunde emellertid enligtArbetsdomstolen i vissa delar utgöra sådan företagsspecifik informationsom avses i FHL. Domstolen ansåg dock att det inte i måletvar utrett att ett röjande av dessa villkor skulle vara ägnat att medförasådan skada i konkurrenshänseende att avtalsvillkoren var att ansesom företagshemligheter i den lagens mening.Även informationen om Frösundas brukare, deras speciella förhållanden,behov och önskemål – vilken kunde jämföras med innehålleti ett kundregister – utgjorde företagshemligheter enligt dekriterier som ställs upp i FHL. Däremot fann Arbetsdomstoleninte styrkt att A.D. agerat på ett sådant sätt med uppgifterna att detförelåg skadeståndsskyldighet på den angivna grunden.Arbetsdomstolen ogillade mot ovan angiven bakgrund skadeståndsyrkandetmot Anemon.Därefter prövade Arbetsdomstolen Frösundas yrkanden om skadeståndsskyldighetför A.D. för åsidosättande av lojalitetspliktenpå annat sätt än genom missbruk av företagshemligheter som skyddasav FHL. Arbetsdomstolen ansåg att A.D. haft en sådan ställning iFrösunda att särskilt stora krav på lojalitet kunnat ställas på henne.Mot den bakgrunden ansåg domstolen att hon brustit i sin upplysningspliktgenom att inte omgående rapportera om att en majoritetav företagets brukare sagt upp sina kontrakt och om den oro somdetta gett upphov till bland personalen. Härigenom hade A.D. åsidosattsin lojalitetsplikt enligt anställningsavtalet. Arbetsdomstolenfann vidare att det förelåg sådana synnerliga skäl som anges i 4 kap.1 § skadeståndslagen för att ålägga A.D. skadeståndsansvar för försummelseni tjänsten. Däremot saknades rättslig grund för allmäntskadestånd. Arbetsdomstolen lämnade skadeståndsyrkandet utan383