Förstärkt skydd för företagshemligheter, SOU 2008:63 - Regeringen

TPPT Regner,FPTSOU 2008:63Bevissäkringfrån vad som där anges bör emellertid, av skäl som vi utvecklarnärmare i avsnitt 6.9.8 under rubriken När ska motparten framställaen begäran om undantagande?, Kronofogdemyndigheten vid förrättningenange en tidpunkt då protokollet kommer att hållas tillgängligtför parterna. Verkställigheten är att anse som avslutad förstnär all dokumentation som ska lämnas ut har hållits tillgänglig försökanden (se vidare avsnitt 6.9.9).6.9.7 SekretessfrågorBedömning: Redan befintliga bestämmelser om sekretess hosKronofogdemyndigheten och hos domstolar är tillräckliga för atttillgodose de intressen av sekretess som kan bli aktuella i ärendenom bevisundersökning.Genomförandet av en undersökning kan innebära att Kronofogdemyndighetenfår information om förhållanden som inte har sambandmed den misstanke om intrång som har föranlett undersökningen.Sådan information kan t.ex. röra affärs- och driftförhållanden i ennäringsidkares rörelse som denne håller hemlig och vars röjandeskulle medföra skada för honom. Det kan inte heller uteslutas attuppgifter om någon enskilds personliga förhållanden kan bli tillgängligaför myndigheten.Enligt 9 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess hosKronofogdemyndigheten i mål eller ärende angående utsökning ochindrivning. I princip all tillämpning av utsökningsbalken och annan68verkställighet omfattas av bestämmelsen.TPF Sekretessen gäller föruppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, omdet inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde ellernågon honom närstående lider skada eller men. Det råder alltså enpresumtion för sekretess. Information som utgör företagshemlighetenligt FHL torde som regel inte kunna lämnas ut utan att näringsidkarendrabbas av skada.Genom bestämmelsen i 1 kap. 6 § sekretesslagen gäller att enutomstående sakkunnig som medverkat vid en bevisundersökninghar en skyldighet att iaktta sekretess som motsvarar vad som gällerför de anställda.68Eliason och Heuman, Sekretesslagen – En kommentar, s. 9:56.281