Förstärkt skydd för företagshemligheter, SOU 2008:63 - Regeringen

SOU 2008:63 Bilaga 2kade hans eget företags hemliga kundinformation. Tingsrätten fannatt annat inte framkommit än att det direkta syftet varit att skaffadokumentation som kunde överlämnas till polismyndighet. Eftersomfängelse kan följa på brottet olovligt brukande ansåg tingsrätten intestyrkt att den tilltalades angrepp mot det konkurrerande bolagetvarit obehörigt (jfr 2 § andra stycket FHL) och ogillade åtalet.Åklagaren, som överklagat domen till Svea hovrätt, förklarade i hovrättenatt han accepterade tingsrättens bedömning att den tilltaladehaft grund för skälig misstanke om att dennes företags hemliga kundinformationolovligen brukades av konkurrenten. Hovrätten fannatt den tilltalades uppgift om syftet med åtgärden inte var vederlagdoch att en polisanmälan utgör en sådan åtgärd som enligt 2 § andrastycket FHL gör att ett angrepp inte ska ”anses otillbörligt”. Hovrättenfastställde tingsrättens dom.”Swedmec-målet” (Hovrättens för Västra Sverige dom 2005-05-19i mål B 3146-04)En anställd åtalades för företagsspioneri och dataintrång för att olovligenha berett sig tillgång till dels i vart fall en av företagsledningensfilkataloger, dels pappersdokument som förvarats på kontoret. Dendigitala informationen bestod i hemlig information om företagetsprovisionsavtal med leverantörer, löpande avtal med kunder, ny marknadsplan,styrelseprotokoll som ännu inte offentliggjorts m.m.I fråga om den del av åtalet som gällde företagsspioneri avseendepappersdokument bedömde hovrätten att det ifrågavarande dokumentet– ett protokoll från ett styrelsemöte – innehöll uppgiftersom var att bedöma som företagshemligheter. Däremot var det intevisat annat än att den tilltalade hade råkat få del av uppgifterna isamband med att han för sitt arbete på sedvanligt sätt skulle hämtautskrifter i kopieringsrummet, varför gärningen inte kunde anses haskett uppsåtligen. Åtalet för företagsspioneri i den delen ogilladesdärför.Hovrätten fann inte heller att det var visat att den tilltalade haftuppsåt till företagsspioneri avseende den mapp med dokument somfanns lagrad på en sekreterares dator. Den tilltalade gjorde gällandeatt han inte visste vad mappen innehöll och utredningen gav inteheller stöd för annat än att dess innehåll var okänt för de anställda.Enligt hovrätten fanns ingen utredning som talade för att det ens hadeförelegat en risk för att fråga var om företagshemlig information.375