Förstärkt skydd för företagshemligheter, SOU 2008:63 - Regeringen

TPTPTPPT SePT Prop.PT SeFPTFPTSOU 2008:63Straffansvarets omfattningEn utgångspunkt för bedömningen av om kriminalisering ska skebör vara att samhällets starkaste reaktion på en enskild medborgaresagerande ska användas endast om det inte finns några andra effektivaalternativ och att den ska vara förbehållen de allra mest straffvärda116beteendena.TPFRiksdagen och regeringen har också intagit det principiella förhållningssättetatt kriminalisering som en metod för att söka hindraöverträdelser av olika normer i samhället bör användas med försiktighet.TPFEn utgångspunkt är därvid att rättsväsendet inte bör be-117lastas med sådant som har ringa eller inget straffvärde samt att detallmännas resurser för brottsbekämpning bör koncentreras på sådanaförfaranden som kan föranleda påtaglig skada eller fara ochsom inte kan bemötas på annat sätt.Vårt uppdrag i fråga om straffansvarets omfattning är särskiltinriktat på frågan om FHL ger ett tillräckligt skydd mot att arbetstagareutnyttjar eller röjer en företagshemlighet.Vi vill inleda vår diskussion i denna fråga med att slå fast attingen har hävdat annat än att det är ytterst ovanligt att anställda ärberedda att angripa arbetsgivarens företagshemligheter. Problemetär att anställda i större utsträckning än andra grupper rent faktiskthar tillgång till företagshemligheter med den risk det medför och,118vilket har framkommit genom den s.k. Ericsson-domenTPFFPT, attskadorna vid missbruk kan bli mycket stora. I vissa fall kan såledesäven en enstaka illojal arbetstagare innebära stora risker.Enligt lagen (1931:152) med vissa bestämmelser om illojal konkurrens,som föregick FHL, var vissa obehöriga användanden ochröjanden av företagshemligheter straffbara. Det gällde dels hemlighetersom någon fått kännedom om på grund av anställning hos ennäringsidkare, dels vissa dokumenterade hemligheter som anförtrottsnågon för utförande av arbete eller annars för affärsändamål.Vid införandet av FHL avkriminaliserades dessa gärningar ochstraffsanktionen ersattes med en skyldighet att ersätta skada somuppkommit på grund av obehöriga röjanden och utnyttjanden.Som skäl för avkriminaliseringen anförde regeringen att det ären lång tradition i svensk rätt att det inte ska förekomma straffsanktionerför brott mot avtalsförpliktelser om det finns verkningsfullacivilrättsliga sanktioner. Samtidigt framhöll regeringenatt ett straffhot kan fylla en funktion när det är fråga om angrepp116117118t.ex. Nils Jareborg, Allmän kriminalrätt, 2001, s. 63.1994/95:23, Ett effektivare brottmålsförfarande s. 53 och bet. 1994/95:JuU2 s. 6–7.avsnitt 4.2.3 och bilaga 2.161