Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SOU 2006:59 Välkommen till Kista Science City
främsta informationssamhälle.
rm: [skrattar] Men det finns mera folk som bor här som inte är
svenska än som är det. Runt 50 procent är svenskar och 50 procent
icke svenskar.
Meningsutbytet ägde rum inom fem minuter från det att intervjun
påbörjats. Jag håller fortfarande på att presentera forskningsprojektets
bakgrund och skälen för varför man speciellt studerar Kista.
Jag berättar för henne om hur Kista ofta presenteras som det
främsta exemplet på informationssamhället i Sverige. Jag har ännu
inte rört vid den sociala och ekonomiska uppdelningen av området.
Hennes svar är däremot mycket tydligt då det ger en etnisk bakgrund
till tanken om informationssamhället. Kommentaren att “det
finns mera folk som bor här [i Kista] som inte är svenska än som är
det” knyter klart och tydligt tanken om informationssamhället till
svenskar. Eftersom det finns så många icke-svenskar i området,
tycks hon mena, kan det heller inte – på något sätt – vara ett informationssamhälle.
Andra människor uttrycker denna association genom att acceptera
beskrivningen av Kista som en högteknologisk region, och betraktar
därmed inte alls bostadsområdena som en del av Kista.
Vi som bor här vet inte så mycket om det som händer i Kista. Vi vet
bara vad man läser i tidningarna. Att Ericsson drar ner ganska mycket
folk, att det finns inga jobb och sånt. Nu, för bara några veckor sen, så
kom det att Ericsson skulle varsla ytterligare 800 personer! Men det är
inte så många som läser tidningarna. Så man vet inte så mycket om företagen
och sånt. (sr)
För den här tjugoåriga kvinnan med iransk bakgrund är Kista identiskt
med den industriella sidan. Kista är Ericsson, högteknologiska
företag, det man läser om i tidningarna. Kista verkar inte alls vara
en bostadsförort till Stockholm. Det är dessutom talande för den
tekno-etniska klyftan att upplevelsen av Kistas industriella sida inte
kommer genom direkta erfarenheter utan förmedlas genom tidningar.
Eller för att ta ett annat exempel. Den här gången är det en dryga
fyrtio år gammal man från Somalia:
Jag vet inte om jag är en så intressant person att prata med. Jag vet
inget om Kista. Jag är aldrig där. Jag åker därifrån på morgonen och
kommer till jobbet vid nio-tiden och sen åker hem på kvällen. Du kanske
borde prata med någon som är arbetslös och som bor där. (ib)
129