Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

All hjälp som jag skulle ha behövt från Arbetsförmedlingen ... SOU 2006:59
Jag valde det kunskapsområde som jag hade mest akademiska
meriter och praktisk erfarenhet inom och skrev ett konsultförslag i
form av ett projekt. Sedan upprättade jag en lista över företag, lokaliserade
de nyckelpersoner som hade kompetens inom ämnet och
möjlighet att fatta beslut, och skickade mitt förslag till dem.
Två år efter att jag hade invandrat till Sverige genomförde jag ett
forskningsprojekt på ett av de viktigaste industriella företagen, höll
föredrag och seminarier inom olika privata och offentliga organisationer
och förberedde några kurser. Dessutom fick jag referenser
från universitet, offentliga organisationer och kända privata företag.
Jag var nöjd med vad jag hade lyckats uppnå. Jag jobbade med
något som jag tyckte om, hade lärt mig språket och höll på att integrera
mig i det nya landet. Men jag fick inget fast jobb. Eftersom
jag behövde försörja mig sökte jag alla typer av jobb. Jag jobbade
som tidningsbud, diskare och kablagemontör. Samtidigt försökte
att få tag på ett kvalificerat jobb som konsult genom att svara på
annonser. I dag har jag bott mer än fyra år i Sverige och är fortfarande
arbetslös. Jag tittar bakåt i tiden och tänker på när jag försökte
att göra min utbildning och erfarenhet gällande genom friskt
vågad entreprenörsanda. Fast det inte ledde mig till ett fast jobb
tycker jag fortfarande att mitt val var det rätta. Vägen var svår, men
den kunde ha varit lättare och mer framgångsrik om jag hade fått
hjälp.
Anonymiteten och osynligheten
Att betrakta arbetssökande som individer innebär att identifiera var
och ens hinder för att söka jobb och med detta som grund utforma
den hjälp som behövs. Jag tror inte att alla möter samma hinder.
Jag har tänkt mycket på vad som var det avgörande problemet, vad
som gjorde mitt arbetssökande så ansträngande. Jag har identifierat
två problem som har samband med omständigheten att vara invandrare
och arbetslös: att ha meriter som betraktas som luft och
att sakna ett kontaktnätverk.
Ens namn, den plats där man är född, de institutioner man har
studerat på och de företag man har arbetat för, är information som
säger vem man är till arbetsgivarna. Dessa fakta är som linjer i en
teckning som till slut blir till vårt ansikte. När aktörer på arbetsmarknaden
tycker att ens namn är outtalbart, att ens land bara är
ett exotiskt ställe, att ens utbildning inte har någon självklar svensk
238