Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SOU 2006:59 Den andra arbetskraften
serverade indisk mat, även om hon själv var kurd. Möjligen kan
detta ses som en konsekvens av homogeniseringen av invandrare,
där det som förenar är att man kodas som icke-svensk; kurd eller
indier är i detta sammanhang mindre viktigt. Leilas berättelse
fångar hur uppfattningar om de anställdas etniska tillhörighet skapar
en hierarkisk sortering av arbetsuppgifterna på arbetsplatsen.TP
PTInformantens beskrivning av hur arbetsgivaren fördelar arbetet
belyser också arbetsgivarnas roll i skapandet av specifika kategorier
av anställda, samt vilka materiella effekter detta kan få för de
anställda.
De ekonomiska ramarna tvingar emellertid arbetsgivaren att i
detta fall frångå den skillnadsskapande praktik som var ämnad att
bedrivas utifrån en idé om förhållandet mellan maträtterna och de
kroppar som skall servera dem. Arbetsdelningen som här skulle
göras visar både hur kategorierna ”invandrare” och ”svensk” görs i
arbetslivet, och att dessa kategoriseringar påverkar människor
arbetsvillkor – i och med att de som inte anses kunna representera
den svenska maten tvingas arbeta på sämre tider och under sämre
arbetsförhållanden.
Att arbeta på kvällen beskrivs av informanten som jobbigare än
att arbeta på luncherna eftersom det är färre anställda på kvällarna,
samtidigt som kvällskunderna förväntar sig bättre service. Lönerna
är dock inte högre i och med att OB-tillägen är mycket låga eller i
många fall icke existerande. Episoden som Leila beskriver fångar
därmed hur skillnadsskapande, som i detta fall sker mot bakgrund
av en idé om att vissa människor inte anses vara ”den äkta svenska
varan” och därmed inte kan representera den svenska maten, får
ojämlika effekter; i detta fall genom att informanten till en början
endast ges timmar på kvällar, något som innebär sämre arbetsförhållanden.
Leilas beskrivning av hur arbetsgivaren fördelade serveringsuppgifterna
belyser hur diskurser om vem som tillhör
nationen, och vem som kan representera den, på ett högst konkret
sätt inverkar på människors arbetsvillkor. Arbetsgivarens krav på
att tjejernas kroppar skall ”passa” till maten kan ses mot bakgrund
av att servicesektorn inte endast producerar och säljer tjänster utan
även föreställningar kring exotism, kön och heteronormativitet. De
anställda förväntas inte enbart servera mat utan också väcka en
känsla kopplad till maten och denna känsla antas variera beroende
på vem som utför tjänsten; ett spel som verkar ske inom ramen för
en kolonial fantasi om att konsumera och ”äta” den ”Andra” men
samtidigt konsumera och göra svenskhet. Leila berättar att hon
277