Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Antidiskrimineringens dilemma SOU 2006:59
bryteri värre än sopstanken” framträder sopåkaren Ulla-Maj Jonsson
med stark kritik mot socialdemokraterna i kommunen för att
de öppnat soptippen. Likaså talar barnskötaren och sektionsordföranden
Janet Magnusson om socialdemokraterna som ”svartfötter”
(Kommunalarbetaren 2003/6: 19–20, 2003/8: 6–7, 2003/8: 9,
2003/9: 9, 2003/9: 10–11, 2003/9: 12–15, 2003/9: 22, 2003/10: 6,
2003/10: 10, 2003/10: 12, 2003/10: 16).TPF12FPT Här finns även
representationer av vårdfolk som tar på sig ansvar för samhället i
stort. Strejkvakten och undersköterskan Gunnar Gellerstedt som
framhåller den låga löneutvecklingen i akutsjukvården och avslutar
med att säga att ”[A]llvarligt talat så är vi undersköterskor i strejk
för att rädda den svenska välfärden” (Kommunalarbetaren 2003/10:
15–16). Dessa representationer är starka därigenom att de adresserar
såväl kollektivet Kommunal som samhället i stort genom att tala
inte för välfärd i allmänhet utan för den svenska välfärden. De är
tydliga exempel på demokratiskt deltagande av subjekt som bidrar
till att konstituera sig själva som fackligt aktiva. De mobiliserar resurser
inom svensknormen där de är erkända.
Att strejka, kräva högre lön och att ställa krav på samhället verkar
vara representationer som privilegierar subjekt inom svensknormen.
Dessa representationer bygger på stereotypisering som
exkluderar från normen. Men det finns undantag vilket återigen
understryker de processuella och dynamiska relationerna. Det finns
inga positioner som är givna. Gränsdragningar och positionsförflyttningar
äger ständigt rum beroende på kontext och beroende på
vilka resurser subjekten kan uppbringa i form av varierande situeringar.
Ju fler subjekts-schatteringar desto rikare motståndsregister.
Riita Eddib, huvudskyddsombud i Rinkeby och Monica Calderon
Diaz, kock vid en förskola i Rinkeby, utmanar normen om
vilka som får tala i fackliga frågor. Här är kommunalare som i såväl
bild- som textreportaget positioneras och positionerar sig själva
som starka subjekt. De båda kvinnorna blickar stadigt in i kameran
och adresserar alla läsare. Calderon Diaz talar som strejkande
kommunalarbetare, representerar kollektivet Kommunal och ställer
fackliga krav. Hon berättar också att hennes två döttrar är med och
demonstrerar. Två av dem tar sig fram med sparkcykel och en åker i
barnvagn. I intervjun säger Calderon Diaz att ”vi var några stycken
som tyckte att det var så tyst när vi strejkande samlades på torget”.
12
TP PT Några av strejkreportagen följs upp i tidningen 2004. Bland andra är mark- och
anläggningsarbetarna i Gävle mycket kritiska mot Kommunal och säger att flera har lämnat
facket, 2004/8, s 20–21.
190