Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SOU 2006:59 Den sociala exkluderingen i Sverige
Trots koncentrationen inom arbetsmarknadens sämsta och mest
konkurrensutsatta delar var migrantarbetarna och deras familjer
inkluderade i det sociala trygghetssystemet, inom såväl som utanför
arbetslivet. Den svenska modellens solidariska lönepolitik och den
fulla sysselsättningen, i kombination med en högre grad av fulltidsanställningar
(inom industrin) bland utlandsfödda kvinnor än
bland svenskfödda, betydde dessutom att inkomstskillnaderna mellan
utlandsfödda och infödda som helhet var förhållandevis små
(Wadensjö 1994; Lundh et al. 2002). Även med den traditionella
svenska modellens uppenbara och växande strukturproblem från
senare delen av 1970-talet (Pontusson 1992; Weiss 1998) fortsatte
de invandrade att ha en hög sysselsättning och en låg grad av
arbetslöshet. Dock började under 1980-talet utlandsfödda – särskilt
personer som kommit till Sverige som flyktingar från länder utanför
Norden, EU och Nordamerika – få svårare att komma in på
arbetsmarknaden och uppvisade en avsevärt högre arbetslöshet och
lägre sysselsättningsgrad än infödda.
Den nya integrationspolitiken: en rättvis spelplan
Vid slutet av 1980-talet stod invandringspolitiken och invandrarpolitiken
vid en avgörande korsväg (Ålund och Schierup 1991).
Redan vid 1980-talets mitt hade växande arbetslöshet och bidragsberoende
blivit en tacksam grogrund för politiska diskurser som
fokuserade på asyl- och invandrarfrågor som ett ”socialt problem”
och som en börda för välfärdsstaten. Olika välfärds- och arbetsmarknadsinstitutioners
dagliga praxis hade kommit att präglas av
en stigmatiserande och diskriminerande ”kulturalism” (se vidare
Ålund och Schierup 1991). I ett skede när Sverige stod inför det
tidiga 1990-talets ekonomiska och sociala kris hade det populistiska
Ny Demokrati fått ett betydande inflytande på den offentliga
debatten parallellt med ett uppsving för nynazistiska gräsrotsrörelser.
Diskrimineringsombudsmannens varningar för konsekvenserna
av en strukturellt grundad institutionell diskriminering på arbetsmarknaden
och av en fortsatt rasialisering av det svenska samhället
fick mot denna bakgrund en ödesmättad ton (se till exempel Nobel
1990).
Samtidigt som delar av dess migrationspolitiska program i själva
verket koopterades av det politiska etablissemanget, inom ramen
för EU-anpassningens rationalitet, pressades den svenska populis-
55