Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SOU 2006:59 Att byta jobb
som Fatima erbjöds. Efter en förhandling om lönen accepterade
Fatima jobbet för 16 500 kr/månaden. Sedan dess är hon anställd
där och har även avancerat och fått en samordnartjänst.
Känslan av ha blivit orättvist behandlad och kränkt lämnade
emellertid inte Fatima. Facket, som fått Fatimas ärende våren 2001,
hörde inte av sig på flera månader. Till slut fick Fatima kontakt
med handläggaren men hon kände sig misstrodd och fick gång på
gång höra att det inte fanns ”starka bevis” för att diskriminering
skett. Ett möte mellan Fatima, facket och äldreboende 1 ordnades
dock i augusti 2001. Fatima fick då veta att chefen bedömde att
hennes lönekrav var ett tecken på bristande flexibilitet och att utbildning
hade mycket litet att göra med deras bedömningar vid
nyanställningar. Fackets handläggare konstaterade att det saknades
rutiner för rekrytering men ville inte uttala sig om diskrimineringsfrågan.
Detta upplevde Fatima som ett svek från fackets sida
och ville driva sin sak vidare. Fatima försökte vid upprepade tillfällen
få facket att agera och påminde sin handläggare om att vara
uppmärksam så att preskriptionstiden inte gick ut. Men tiden gick
utan att facket agerade.
I maj 2002 anmälde Fatima sitt fall direkt till DO, som i sin tur
sände en förfrågan till Fatimas fack om de skulle företräda sin
medlem. Inget svar inkom. DO sände påminnelser till Fatimas fack
både i augusti och december 2002 eftersom facket inte svarat och
Fatima inte heller hört av dem.
I början av år 2003 fick Fatima veta att hon fått en ny facklig
handläggare. Denne upptäckte att preskriptionstiden för ärendet
hade gått ut och meddelade Fatima detta. Djupt besviken över
fackets agerande säger Fatima upp sig från sitt förtroendeuppdrag
och avslutar även medlemskapet i facket. Känslan av att hennes
egen intresseorganisation inte ställt upp för henne upplevdes som
minst lika kränkande som anställningsintervjuerna. Som en kompensation
erbjuds Fatima ett ideellt skadestånd från facket. Men
fackets jurist begär en fällande dom mot arbetsgivaren för att godkänna
skadeståndet. Han undrade också vad Fatima hade förlorat,
hon hade ju haft lön under utbildningstiden och fått ett nytt arbete.
Fatima upplevde att juristen var på samma sida som de arbetsgivare
som diskriminerat henne, eftersom han inte ville se att Fatimas
skadestånd handlade om att hon kränkts pga sin religion och
etniska tillhörighet. Att han till slut gav med sig tolkar Fatima som
ett sätt att bli av med henne, en besvärlig människa.
267