Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Integrationspraktik som arena för konstruktion och normalisering... SOU 2006:59
Det utbildningsupplägg vi valde ska ses mot bakgrund av det regelverk
som styr vägen till svensk legitimation. Vägen har varit utstakad och
lång, ibland upp till sju–åtta år. Det handlar om beslut om kompletteringsvillkor
från socialstyrelsen, svenska för invandrare (SFI) i kommunal
regi, vidare till sjukvårdssvenska i två steg innan språkprov får
avläggs. Därefter får läkare på egen hand läsa och förbereda sig för det
medicinska kunskapsprovet. […]I detta system är den enskilde individen
utlämnad åt att på egen hand försöka få praktikplats inom vårdsektorn
och att dessutom hitta en handledare, vilket kan vara svårt om
man inte har några kontakter inom den svenska sjukvården (MiV, slutrapport,
2004, s. 8).
Processen börjar med en utvärdering av den sökandes utbildningsmeriter.
Socialstyrelsen använder i detta syfte WHO:s databas om
hälsovårds- och medicinska utbildningar i medlemsländerna. Normen
i denna bedömning utgörs av den svenska studieplanen för
hälso- och sjukvårdspersonal. Nästa steg, som baseras på bedömningen,
utgörs av en rekommendation om den sökandes behov av
komplettering för att utöva sitt yrke i Sverige. Det är först därefter
som resan för att få svensk legitimation börjar, något som teoretiskt
och i praktiken kan skilja sig mellan olika individer.
Fram till nyligen var det första steget i denna långa process att
förbereda sig för det obligatoriska språktestet, en fråga jag återkommer
till senare. Efter att ha fullgjort detta test kan den sökande
påbörja det praktiska och teoretiska program som rekommenderas
av Socialstyrelsen, eller bli rekryterad för att delta i MiV. Processen
slutar, oberoende av den väg den individuella sökande har tagit,
med att den sökande tar en svensk medicinsk examen. En sökande
får bara avlägga det medicinska kunskapsprovet tre gånger och
lyckas man inte är man uträknad. Misslyckas man med en del av
provet betyder det inte att man måste göra om hela provet igen
utan endast den del där man blivit underkänd.
Det är viktigt att framhålla att det innan denna åtgärd infördes
var den enskildes ansvar att organisera denna process, utan eller
med endast lite stöd. Det betydde att de sökande var tvungna att
själva förmå seniora läkare att handleda dem och att hitta ett sjukhus
som var villigt att ta emot dem som praktikanter. Bristen på
stöd gjorde processen lång och omständlig för den individuelle sökande.
214