Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SOU 2006:59 Den sociala exkluderingen i Sverige
regimer, påpekar Weiss (1998) i sin analys av den traditionella
svenska modellens debacle. Det är minst lika viktigt att uppmärksamma
att det sker en generell kvalitativ förändring från kostnadsdriven
till en i högre grad innovationsdriven konkurrens inom och
mellan de avancerade post-fordistiska ekonomierna. Här har förmåga
till produktförnyelse och industriell planering kommit att bli
central (Weiss 1998: 102ff; se även Crouch 1993; och Jessop 2002a,
kapitel 3).
Den svenska modellen saknade kapacitet att ställa om från en
kostnadsdriven makroekonomisk strategi till en mer komplex
innovationsdriven utvecklingsstrategi, hävdar Weiss (1998: 103ff).
Vid 1970-talets mitt hade dess politisk-ekonomiska fundament,
den Rehn-Meidnerska modellen, i själva verket redan ”underminerats
inifrån”. Problemet var knappast storleken på välfärdsstaten
som sådan eller den reglerade arbetsmarknaden, utan snarare Rehn-
Meidner modellens ensidiga förhållningssätt till industriell omvandling,
med fokus på att säkra full sysselsättning men utan att lämna
staten adekvata samhälleliga styrmedel för att systematiskt påverka
näringslivsutvecklingen (Weiss 1998: 109).
Detta läge kom att ändras radikalt efter det nya socialdemokratiska
maktövertagande som följde på den kortlivade borgerliga
regeringens mellanspel 1991-1994. Men kursändringen mot en differentierad
näringslivspolitik kom att ta en nyliberalt influerad
riktning som bär prägel av den så kallade ”tredje vägen”. Detta kom
att i väsentliga avseenden stöpa om grundarna för den svenska
arbetsmarknaden och det svenska samhället.
De ideologiska grunderna för den typ av tredje vägens politik,
som i dag på olika sätt har influerat inte bara svensk socialdemokrati,
men de flesta socialdemokratiska rörelser och partier i
Europa, har formulerats av framstående amerikanska och brittiska
intellektuella (Schierup, Hansen och Castles 2006; Hansen 2005a).
Amitai Etzioni (1995 [1993]; 2000), politisk rådgivare till Bill Clinton,
beskriver ”den tredje vägen” som ett nytt samhällskontrakt
som balanserar stat, marknad och civilsamhälle mot varandra i syfte
att odla ett harmoniskt partnerskap. Det är grunden för a good society
som undviker såväl den byråkratiserade välfärdsstatens Scilla
som den nyliberala marknadsfundamentalismens Karybdis. Sociologen
Anthony Giddens, politisk rådgivare till Tony Blair och New
Labour, har fört fram ”den tredje vägen” som en reformerad socialdemokratis
svar på globaliseringens utmaningar (Giddens 1998:
26). Här skall nya former för decentraliserad medborgarinflytande
47