Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SOU 2006:59 De onämnbara
säger två samordnare från ett socialt centrum för au pairer att ju längre
öst ifrån man kommer desto mer finns tendensen att se au pair-jobb
som ett sätt att tjäna pengar och att ha avsikten att stanna i Sverige. De
säger att ”öst-tjejer” tycker att betalning och förmåner är viktigt, att
de ”räknar timmar” och jobbar extra vid sidan av på hotell, etc. Men
dessa samordnare säger även att östeuropeer som är i Sverige ”för
pengarna” är tuffare förhandlare än västeuropeer och därför mindre
populära. Dessa uttalanden är högst intressanta mot bakgrund av att
au pair-systemet förespeglar att det inte handlar om en marknadsrelation.
Bland intervjuade fanns det bestämda uppfattningar om kopplingen
mellan nationalitet och personlighet vilket skapade en tydlig
preferensram. Ellen, som har en au pair från Mongoliet, säger att
mongoler är mer ”ansvarsfulla” och ”familjekära” än svenskar, och
att det är ”del av deras kultur” att ta hand om barn och äldre. Hon
tycker dessutom att det är viktigt att ”personkemin” skall stämma
och att personen i fråga ”är lyhörd för mitt sätt”. Den kulturella
särarten förväntas i detta fall anpassas till köparens önskemål.
Oscar föredrar Filippinskor för han tror att de ställer upp på de
villkor han ger och att de är beredda att jobba som ”housekeeper”
dygnet runt. Oscar och hans fru skojar om att de skall ha en barnflicka
vare sig de har barn eller inte. Han hade trott att östeuropeiska
tjejer också var ”vana vid att hugga i” men blev jättemissnöjd
när en au pair från Ukraina inte var med på noterna:
Vi har haft en från Ukraina också. Svårt att veta men hon var mycket
sämre, hon hade inte samma erfarenhet. Hon visste inte. Vi frågade
henne hur hon gjorde hemma i Ukraina och då svarade hon att ”vi
ringer på nån”. Kulturinkompetens. Trodde de tjejerna var vana att
hugga i men det stämde inte. (...) Jag hade skrivit en jättedetaljerad
lista baserad på vad den filippinska tjejen hade gjort som hon fick. Men
den påstod hon att hon aldrig hade fått. Det blev inget kul, inget bra.
Inget större fel på henne men vi körde förbi varandra vad gällde förväntningar.
När hon tyckte vi pressade henne för hårt körde hon nåt
slags au pair-fackligt upplägg ”reglerna är si och så, 25 timmar i
veckan” ähh inget bra.
Oscars uttalanden illustrerar hur uppfattningar om nationalitet
görs till särskilda kompetenser som arbetskraft. Den visar också att
relationen bygger på underordning och ensidiga krav från den som
köper tjänsten: det fungerar inte när även arbetstagaren gör anspråk
på att ”ringa på nån.” ”Ukrainskan” jobbade inte lika mycket som
”filippinskan” (som jobbat klockan 07.00 till 21.00 varje dag); ”hon
325