Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Antidiskrimineringens dilemma SOU 2006:59
Paulina de los Reyes studier menar de att invandraren har någon
form av problemstatus och de är inte ”svenskar”. Neergaard och
Mulinari menar att representationerna av invandraren ”medverkar i
skapandet av ’svenskhet’, en nationsbild som konstrueras utifrån
kontraster till invandrare. De menar vidare att diskriminering framställs
som ett problem i tidningen men att det samtidigt finns en
motvilja mot att förstå det som ett strukturellt problem och likaså
en motvilja mot att använda begreppet rasism. ”Invandrare” kommer
till tals i ”invandrarfrågor”. Men när däremot FAI, fackligt aktiva
invandrare, hörs i tidningen framkommer sprickorna och de
destabiliserande diskurserna. Det tilldelade talutrymmet överskrids.
FAI:s praktiker avslöjar problemen med att använda etnicitet och
nationalitet för att beskriva handlande på arbetsmarknaden. Detta
inte bara låser förståelser av handlande utan döljer även mängder av
samarbete och nätverk mellan olika grupper. Författarna föreslår
att diasporiska och transnationella gemenskaper används i stället
(Knocke 1991; Mulinari & Neergaard 2004: 120–181, citat 135,
201–209)
Liksom i LO-tidningen är det i Kommunalarbetaren betydligt
vanligare att ”invandrare” får representera andra Andra, ”de annorlunda”,
än att de får representera hela kollektivet Kommunal
eller hela samhället. Detta är ett fenomen som den feministiska
forskaren Trin T Min-ha så poetiskt har beskrivit som gällande för
vissa kvinnliga akademiker. Som icke-vit, menar Min-ha, blir man
bjuden till konferenser, dels för att representera icke-vita, dels för
att ta hand om ”invandrarfrågorna”. Med publikens röst, säger
Min-ha i sin ironiska essä att [vi] inte kommer för atthöra en person
från tredje världen tala om den första (?) världen, vi kom för
att lyssna till den olikhetens röst som kunde förväntas ge oss det vi
inte kan få och avleda oss från likhetens monotoni. Liksom sina
antropologer vilkas specialitet är att upptäcka alla skikt i min falskhet
och sanningsenlighet är de i stånd till att avgöra vem/vad som
är ”autentisk (t)" och vem/vad som inte är det. Ingen rotlös person
blir inbjuden att medverka i denna speciella kvinnosak om inte
han/hon bestämmer sig och lägger på ett tjockt lager autenticitet. I
min iver att inte göra någon besviken försöker jag efter bästa förmåga
erbjuda mina välgörare vad de mest av allt längtar efter: möjligheten
till olikhet, men ändå en olikhet som inte går så långt att
den ifrågasätter grunden för deras väsen och verksamhet (Min-ha
1999: 222).
192