Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Antidiskrimineringens dilemma SOU 2006:59
förklarade[s] skillnaden som en naturlig följd av ett naturligt och därför
odisputabelt fenomen – heterosexuellt begär. Alla skillnader mellan
individer reducerades till frågan om könsmässig skillnad; man jämställde
manlighet med det individuella och kvinnlighet med det som
var olikt detta i en bestämd, hierarkisk och oföränderlig motsättning
(Scott 1993: 9)
Detta bäddade, menar Joan Scott, för feminismens fortsatta paradoxer
och låsta positioner (Scott 1993).TPF16FPT I feministisk debatt har
rättigheter och demokratidiskussionerna växlat mellan å ena sidan
universalistiska anspråk på likhet och å andra sidan hävdandet av
könsskillnad (Scott 1993; se också Phillips 1992: 26).TPF17FPT Jämställdhetsarbete
bygger på den universalistiska princip som homogeniserar
kön och som därmed bortser från strukturellt ojämnt
fördelad makt. Jämställdhetsperspektivet döljer också andra historiska
(makt)olikheter än den mellan kvinnor och män. bell hooks
som mer än någon annan har synliggjort den förmenta systerskapsuppfattning
som gärna omhuldas i västerländsk feministisk
retorik är skeptisk till möjligheten av en universellt giltig jämställdhet
då hon säger att
[S]isterhood cannot be forged by the mere saying of words. It is the
outcome of continued growth and change. It is a goal to be reached, a
process of becoming. The process begins with action, with the individual
woman’s refusal to accept any set of myths, stereotypes, and
false assumptions that deny the shared commonness of her human experience;
that deny her capacity to experience the Unity of all life, that
deny her capacity to bridge gaps created by racism, sexism, or classism;
that deny her ability to change. The process begins with the individual
woman’s acceptance that American women, without exception, are socialized
to be racist, classist and sexist, in varying degrees, and that labelling
ourselves feminists does not change the fact that we must consciously
work to rid ourselves of the legacy of negative socialization
(hooks 1982: 157).
16
TP PT Joan W. Scott menar att den abstrakta individualismens och den liberala demokratins
motsägelser inte kan lösas av feminismens polariserade strategier att välja likhet eller
skillnad. Hon hävdar vidare att feminismens envisa kamp att lösa upp motsägelsen har gjort
att den både har trivialiserats och marginaliserats. Scott föreslår att feminister i stället
studerar hur paradoxen har skapats. Men man skulle också likt Seyla Benhabib kunna säga att
kritiken av universalism i sig bygger på en förutbestämd bild av vilka vi är, att Vi, liksom De,
kan pekas ut på förhand och låsas fast i en beskrivning. Med hänvisning till så skilda
teoretiker som John Rawls, Richard Rorty och Jacques Derrida, menar Benhabib att ”universalism,
liksom rättvisa, kan vara politisk utan att vara metafysisk” se Seyla Benhabib,
2004, s 48–51, citat s 51.
17
TP PT Phillips säger att feminismen inte har råd att “situate itself for difference and against
universality, for the impulse that takes us beyond our immediate and specific difference is a
vital necessety in any radical transformation”, s 28. Phillips väljer den universalistiska
principen.
198