Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SOU 2006:59 De onämnbara
Vanessa från Ukraina, som har haft uppehållstillstånd i Sverige
sedan fem och ett halvt år tillbaka, jobbar för ett hushållstjänstföretag
och tycker det är ett bra jobb med trygg fast anställning.
Hon ser sig som en professionell städerska som är stolt över sitt
yrke och säger att det inte är så enkelt som man tror med städning;
det finns en massa nyanser och regler som man måste känna till,
och speciellt måste man ha kontakt med människor. Varken Julia
eller Vanessa är dock intresserade av att jobba med städtjänster
livet ut. Till skillnad från Julia och Vanessa såg ingen av de intervjuade
au pairerna eller barnflickorna sitt arbete som något de ens
tillfälligt skulle tänka sig som profession, även om vissa skulle
kunna tänka sig att jobba professionellt med barn efter att ha skaffat
sig utbildning som lärare eller barnskötare. Natalja från Ryssland
säger att hon inte heller vill vara au pair längre; ”det tog tre
månader tills jag bestämde att det var nog. Jag vet vad som krävs,
jag vet vad det innebär och jag vill verkligen inte vara au pair längre.
Det finns många nackdelar”. En nackdel som Natalja nämner är
arbetsköparens position att diktera villkoren. Hon tar även upp,
arbetsbelastningen, isoleringen, avsaknaden av sociala kontakter
och usel schemaläggning. Men hon säger att om hon hade haft
avsikt att stanna utomlands hade det varit en bra början. Inte heller
Michelle, au pair från Filippinerna som har jobbat i 10 år med hushålls/omsorgsarbete
ser detta som sitt permanenta yrke. Hon tänker
flytta tillbaka till Filippinerna inom kort och gifta sig, skaffa
barn och ägna sig åt något annat.
De svenskfödda barnflickor jag pratade med tog jobbet för att
det var det var det enklaste och bekvämaste sättet att komma hemifrån
och få en paus. Ina är den enda som jobbar hos en familj där
både hon och städaren är formellt anställda; hon av familjen och
städaren av ett städföretag. Ina är väldigt nöjd med den arbetstrygghet
det innebär att ”jobba vitt”:
Jag jobbar vitt och det är ganska ovanligt. (...) Det var jättekrångligt
för honom (arbetsgivaren) när han började med det här. Han var en av
de första i Sverige som gjorde såhär. Som ville registrera sin barnflicka
och sin familj som arbetsgivare. De han ringde till visste inte hur man
skulle göra för det fanns inget system för det, för det här med barnflickor
för de flesta jobbar svart. Han får betala mer pengar för mig då
än de som jobbar svart. Han tycker att det är värt det för att inte
kunna åka dit. (...) Så det är mycket därför. Sedan är det en trygghet
för barnflickan, jag har ju skrivit på avtal och kontrakt. Om jag ska
anmäla mig som arbetslös till a-kassan så kan jag säga att jag jobbat
331