Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Strategisamhälle SOU 2006:59
skild från det svenska. En ”arbetare” på klassresa förväntas se sin
uppväxt som resurs och ständigt påminna sig och andra medelklassare
om sin förmodade annorlundahet. Det antas finnas en identiteternas
essens och stabilitet i en värld av omvandling och av ständiga
förflyttningar. Genom att vara denna sin identitet så kommer
arbetsplatserna att bli kreativa. Det innebär att det aldrig går att bli
riktig svensk inte heller riktig medelklass och riktigt som en man
eftersom man då riskerar att mista sitt existensberättigande som
annorlunda (jfr. hook 1999). Det inkluderande mångfaldsresonemanget
bär därmed på en betydande exkluderande princip. Existensberättigandet,
delaktigheten i gemenskapen, bygger på en
utanförposition från början (jfr. Mulinari & Neergaard 2004, Martinsson
2006). Föreställningar som skapar det ekonomiska formas
här intersektionellt med föreställningar som skapar kön, invandrarskap
och svenskhet. Trots att mångfaldsresonemanget skapar
olikheter tycks det samtidigt givet att det finns en gemensam ekonomisk
strävan. Alla ska vara beredda att satsa sig själva på att
forma kreativa arbetsplatser (Martinsson 2006b).
Med strategin följer också en idé om ett mål för ekonomisk tillväxt
och att ständigt skapa förnyelse, förändring. Denna ekonomiska
princip blir legitimerad samtidigt som den ekonomiska anspelningen
legitimerar arbetet mot exkludering. Inte bara olikheter
naturaliseras i den här retoriken, ses som opolitiska och självklara,
också förändringsnormaliteten gör paradoxalt nog det. Får var och
en ”vara som de är” och satsa sitt allt så blir tillväxten bättre och
förändringar givna. I ett samhälle där autenticitetskravet eller idén
om att ”vara sig själv” är stark liksom normen om ständig tillväxt
innebär kopplingen mellan att vara sig själv och tillväxt ett ömsesidigt
bekräftande. Föreställningar om mångfald som något gott bärs
upp av tanken att tillväxten är något givet och självklart. Våra olikheter
är bra för det ekonomiska och bra för det föränderliga – det
7
är därmed fint att vara olik, att vara annorlunda! TPF FPT De intersektionella
kopplingarna här kan komma att bidra till en hegemonisk förståelse
av tillväxtekonomi som något genuint gott.
7
TP
PT För en kritik av detta tänkande se de los Reyes & Martinsson 2005.
152