Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SOU 2006:59 Den sociala exkluderingen i Sverige
professionella och offentliga verksamhetsfält. Kritisk forskning har
även medverkat till att uppmärksamma glappet mellan den välvilliga
inkluderande retoriken i statliga direktiv om ”integration och mångfald”
och ”mångfaldshanteringens” vardagliga, ofta exkluderande,
institutionella praktik.
Möjligheterna för förändring i invandrades och i etniska minoriteters
samhälleliga status och position har inte minst gynnats av
att den nya integrationspolitiken på allvar började sätta frågan om
etnisk diskriminering på dagordningen. Den svenska modellen prioriterade
under decennier korporativa lösningar på den sociala exkluderingens
problem (Graham och Soininen 1998; Soininen 1999)
framför tvingande juridiska åtgärder mot diskriminering som fokuserar
på lika rättigheter för individen. Den skärpta EU-harmoniserade
lagstiftning mot diskriminering som introducerades vid millennieskiftet
representerar härvid ett avgörande brott med tidigare
svensk praxis som tagit form i den korporativa partssamverkansmodellens
reglering av arbetsmarknadsrelationerna.
Den svenska modellens undangömda fråga
Men utveckling av politik och lagstiftning mot etnisk diskriminering
är knappast ett resultat av en radikal mental och ideologisk
omvändning hos den svenska arbetsmarknadens parter. Den är snarare
förbunden med europeiska och inhemska politiska eliters stigande
oro inför växande segregering, social exkludering och den
sociala och politiska ”turbulensen” i storstädernas utsatta stadsdelar.
Det finns en pragmatisk medvetenhet om dessa frågor på europeisk
nivå vilket har kommit till uttryck i utvecklingen av nya riktlinjer,
direktiv och institutioner inom den Europeiska Unionen
sedan mitten av 1990-talet (se vidare Schierup, Hansen och Castles
2006, kap. 3). Fördjupad integration i den Europeiska Unionen –
vilket även innebär en harmonisering i förhållande till Kommissionens
principförklaringar, direktiv och utvecklingsprogram med
fokus på rasism och diskriminering samt dess skärpta krav om lika
behandling inom arbetsmarknad och samhälle – är alltså en viktig
faktor för den markanta vändning som under det senaste årtiondet
har skett i politisk hållning och lagstiftning om etnisk diskriminering
i Sverige: den korporativa svenska modellens mest och längst
undangömda fråga (se vidare Soininen 2002; och Schierup, Hansen
och Castles 2006, kap. 8).
73