Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Att byta jobb SOU 2006:59
Fatima accepterade inte rollen som ”besvärlig människa”. Hon
var övertygad om att hon skulle bli rättvist behandlad och framförallt
om att hon hade rätten på sin sida. I hela sitt yrkesliv hade hon
tagit reda på vilka regler som gällde och följt dem. Men Fatima
möttes av en tystnad som tvingade henne att vara mer aktiv än hon
önskade. Hon kände sig tjatig och upplevde att hon blev behandlad
som om hon inte fanns. Hon förstod att hon inte var önskvärd,
men drevs ändå av sin vilja att förstå varför. Fatimas upplevelser
möttes inte bara av tystnad utan också av förnekande. Det hon
upplevde förnekades av dem som hade makt att agera och förändra
situationen. Trots att Fatima fick ett skadestånd är hennes upplevelse
att hon inte fått upprättelse. Denna upprättelse skulle kunna
vara en bekräftelse på att de som begått fel mot henne erkände sina
handlingar. Men så vitt Fatima vet har arbetsgivaren och de rekryterande
chefer som diskriminerade henne inte ställts inför några
konsekvenser av sitt agerande. Därmed, menar Fatima, spelar inte
pengasumman så stor roll. Hon saknar fortfarande bekräftelsen på
att hon blev illa behandlad.
Konsekvenserna av att ha upplevt diskriminering är stora för
Fatima. Besvikelsen över ett samhälle som diskriminerar är stor.
Hon har bestämt sig att aldrig mer vara medlem i någon facklig
organisation och när hon förklarat varför påverkas även arbetskamraternas
förtroende för facket. Hon kommer aldrig att glömma det
som hänt och hon vet inte om hon ska våga byta arbete i framtiden.
Minnena från de kränkande situationerna väcks lätt till liv. Förutom
sin egen vanmakt tänker Fatima på sina barn, tre hemmavarande
barn varav två tonåringar. Under den tid då Fatima mådde
som värst hade hon sin viktigaste samtalspartner i sin äldsta dotter.
Dottern hade gått på universitet, hade sökt olika jobb och redan
haft ett vikariat. Det smärtade Fatima när hon upptäckte att dottern
hade blivit mer observant på att även hon bemöttes med negativa
attityder vid anställningsintervjuer.
I mars 2004 avskrev DO Fatimas ärende efter förlikning mellan
parterna. Känslan att ha blivit diskriminerad har Fatima kvar.
268