Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SOU 2006:59 Den andra arbetskraften
L: Innan var det många invandrare som jobbade på bageriet, men nu är
det väldigt få som expedierar som är invandrare.
S: Jag och Leila är dom enda som ser invandrade ut, dom andra ser väldigt
svenska ut, dom som jobbar, men dom som ska representera bageriet
ska se ut som svenskar, medan de som bakar och så dom är invandrare.
Dom som inte syns. Men ägarna är ju inte svenska, men jag känner
verkligen att dom inte vill ha invandrarstämpeln på företaget. För
då är det väl mindre värt och mindre exklusivt.
För att slippa en invandrarstämpel behövs det enligt informanterna
människor som i företagets möte med kunden uppfattas som
svenskar. Leilas och Susanas berättelse kan också läsas som exempel
på hur svenskhet och vithet, genom att det kopplas till exklusivitet
och status, konstrueras. Vithetens privilegium innebär i detta fall
att de som uppfattas som svenskar anses vara bättre representanter
för arbetsplatsen, och att det är dem som arbetsplatsen vill visa
upp. Det finns en tendens att inom serviceforskningen endast
fokusera på serviceyrken som har någon form av kundkontakt. Det
är emellertid viktigt att se att många av servicesysslorna inte alltid
är synliga för kunden. Frågan är vilka som får dessa sysslor och vad
dessa människors frånvaro i det ”synliga” arbetslivet har för konsekvenser,
både för deras arbetsvillkor och för deras möjligheter att
ta sig in i de mer ”synliga” delarna av arbetslivet. Att inte ta dessa
sysslor och arbetsuppgifter i beaktande innebär att forskningen riskerar
att missa det som äger rum ”bakom kulisserna”, såsom Omar,
en av informanterna, beskriver det.
O: Det kan vara väldigt vackra miljöer, restauranger kan ju vara väldigt
vackra, och sen när du kommer in i köket eller går till städ, och går
omkring i skiten är det en annan sak, man måste kunna se bakom kulisserna,
då tror du att du är tillbaka på 1940-talet.
Frågorna om vad som händer ”bakom kulisserna” och vilka som
finns bakom dessa leder vidare till frågeställningar om vilka rum
som är öppna för vem och vilka kroppar som skall finnas och inte
finnas i offentligheten. Leila och Susana berättar:
S: Från början var det ju deras egna familjer som jobbade där. Och folk
jobbade svart. Men så när dom anställde nya så anställde dom svenskar.
L: Och sen så växte företaget och då kunde dom inte ha så många som
jobbade svart, och då anställer man hellre svenskar.
S: Jag tror att företaget blir mer övervakat om det är invandrare som
jobbar. Inte för att det är bättre, men man blir nog mer övervakad.
Men man kan göra samma saker, men de kanske inte kollar lika
mycket. Min kompis fick sparken för att hon kom fem minuter för
287