Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Den sociala exkluderingen i Sverige SOU 2006:59
tidigare Jugoslavien, samt Afrika och ”Mellanöstern” hade inkomster
under socialbidragsnormen fem till sex gånger oftare än svenskfödda,
vilket tycktes hålla i sig även efter många år (tio eller fler) i
Sverige. Slavnic (2000; 2002) visar på situationer där dessa nya
fattiga hamnar i en gråzon mellan ett allt mera restriktivt bidragssystem
och de mest konkurrensutsatta och osäkra delarna av en
växande informell sektor av arbetsmarknaden. Detta tycks bädda
för ett tillstånd som den brittiske forskaren Bill Jordan (1996), med
ett svåröversatt begrepp, har kallat för hyper-casualisation. Det vill
säga en osäker existens på marginalen av ett sviktande och alltmera
disciplinerande offentligt välfärdssystem kombinerat med osäkra
och otrygga arbeten inom en växande informell sektor av ekonomin
och arbetsmarknaden (se även Slavnic 2005).
Dessa marginaliseringsprocesser har systematiskt drabbat invandrade
och deras barn med bakgrund i länder utan för OECDområdet.
De koncentreras till de segregerade storstädernas mångetniska
förorter – de så kallade utsatta stadsdelarna dit årtionden av
selektiv bostadspolitik och en kärv och etniskt segmenterad urban
arbetsmarknad hänvisat invandrade och deras barn, tillsammans
med förtidspensionerade, sjukpensionärer, lågt avlönade ensamförsörjare
och andra socialt utsatta grupper. Här finns samband mellan
etnisk segregering, bidragsberoende, fattigdom (till exempel Socialstyrelsen
2006: 186–239) och en osäker och marginell koppling till
den mindre reglerade delen av arbetsmarknaden, inklusive den gråa
eller informella sektorn – samband som fortfarande är bristfälligt
utredda, trots en omfattande forskning och utredningsverksamhet
om storstadsfrågor sedan mitten av 1990-talet.
Arbetsmarknadens gråzon
Enligt olika internationella jämförelser har den informella eller ”gråa”
ekonomins andel i Sverige länge varit försumbar i jämförelse med
den omfattande informella ekonomin i Sydeuropa, men även mindre
utbredd än i Tyskland och de flesta andra länder i Nordvästeuropa.
Ett relativt generöst svenskt välfärdssystem har gjort den informella
sektorns mestadels lågavlönade servicejobb föga attraktiva
för en växande grupp bidragsberoende med invandrarbakgrund,
precis som för andra invånare i landet. Härmed var sannolikt den
”irreguljära” eller ”informella” (svarta eller gråa) arbetsmarknaden i
Sverige i huvudsak begränsad till ”månskensarbete” utfört av
64