Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Den andra arbetskraften SOU 2006:59
invandrare. De beskriver också att de uppfattar det som om människor
och myndigheter tror att invandrare i större utsträckning
arbetar svart, samtidigt som de själva menar att svenskar gör det i
lika stor utsträckning men att det inte synliggörs och kontrolleras lika
ofta. Huruvida det verkligen är hårdare kontroll av invandrarägda
restauranger är något som det bara går att spekulera kring eftersom
det saknas forskning på området. Men det intressanta i sammanhanget
är att det finns en stark upplevelse av att myndigheter, och i
detta fall även fackföreningarna, gör åtskillnad mellan olika anställda
och olika företag, baserat på etnicitet. Detta kom också fram i
diskussionerna om svartarbete.
P: Så svenskarna är mer ärliga om sina svartjobb?
M: Ja, svenskarna dom blir inte granskade lika mycket som utlänningar,
det är därför. Och sen kan inte svenskarna tänka sig att jobba
för 60 spänn. Dom värderar sitt arbete mer, och dom gör mycket
mindre.
P: Hur menar du?
M: Ja, jag har jobbat med dom. Dom tar pauser och ändå får dom mer.
Jag har märkt att här på Möllan finns det restauranger som är fulla men
det är ändå bara två som serverar, och dom springer och springer. Och
dom flesta jobbar svart eller fifty-fifty. Men om du går till Lilla torg så
ser du att det finns mer personal, de jobbar också svart, men i och med
att svenskarna är mer ordningsamma kan de sina rättigheter, och allt
det där, medan invandrarna hela tiden håller på att försöka smyga för
myndigheterna och så.
P: Så invandrare jobbar mer, men tjänar mindre?
M: Ja, så är det, det har jag själv sett. På alla restauranger i Malmö. Till
exempel på dom fina restaurangerna, där det bara jobbar svenskar, har
dom minst två till tre som jobbar på kvällarna, och dom jobbar alla
svart och får 100 spänn i timmen. Och på Möllan där jag har varit, och
där har man inte någon OB, och där är vi aldrig så många på kvällarna
så vi jobbar fan så mycket mer än på de där fina restaurangerna.
Marianos beskrivning reser två tätt sammanlänkade frågor. För det
första sambandet mellan stadens rasifiering (Molina, 1997) och
variationer i arbetsvillkoren beroende på var i staden man arbetar.
Möllevångstorget och Lilla Torg är två torg i Malmö som båda har
många barer och restauranger. Den sociala sammansättningen i
områdena är emellertid i hög grad olika om man ser till årsinkomster,
antalet arbetslösa osv. (Statistisk årsbok Malmö, 2003). Att
jobba på Möllevångstorget – Möllan – innebär enligt Mariano att
man arbetar mer. Om man däremot jobbar på Lilla Torg finns det
större möjligheter att ta det lugnt, något han ser som en följd av att
svenskar värderar sitt arbete högre och att de känner sig tryggare i
284