Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Den sociala exkluderingen i Sverige SOU 2006:59
mankopplats med en angloamerikansk, nyliberal ideologi inriktad
på ekonomisk effektivitet, statlig reträtt från ekonomin och låga
välfärdsutgifter (Levitas 1998). Det är en ideologisk vändning som
förutom i Tony Blairs Storbritannien även har anammats av socialdemokratiska
regeringar i till exempel Tyskland och Sverige.
Vändningen bort från tidigare fördelningspolitiska ambitioner blev,
enligt forskaren Ruth Levitas (1998), en inbyggd del av EU:s juridiska
och finansiella ramverk när dess medlemsstater satte som
högsta politiska prioritet att kvalificera sig för EMU genom en
åtstramning av de offentliga utgifterna. Denna prioritering ligger
även till grund för många av de projekt för att integrera marginaliserade
befolkningsgrupper och skapa mer jämlika förutsättningar
på arbetsmarknaden som initierats av EU:s strukturfonder. Strukturfonderna
finansierar uteslutande projekt som är inriktade på
arbetsmarknaden.
Att låta innebörden av ”social exkludering” vara liktydig med
”utestängd från lönearbete” kan verka som en fördel, genom att det
avsevärt förenklar problemställningen. Men det är viktigt att vara
medveten om att en sådan definition flyttar fokus från värdet att
alla ska ha ”fullvärdig delaktighet i samhället”, dvs. grunden i den
tidigare politiska pläderingen för ett socialt medborgarskap byggt
på jämlikhet, omfördelning och politisk delaktighet. En inneboende
risk är att det blir allt mindre legitimt att befinna sig utanför
lönearbete, att traditionella omfördelningsfrågor avfärdas från den
politiska agendan och att samhällets ansvar för varje medborgares
rätt till en skälig välfärd urholkas. Det kan genom denna politik
också skapas en legitim grund för att i synnerhet stigmatisera
arbetslösa eller bidragsberoende invånare med invandrarbakgrund,
vars uteslutning från arbetsmarknaden ofta har orsakats eller influerats
av rasism och etnisk diskriminering.
Om den nya ”arbetslinjen” förs fram som universallösning på en
rad sociala problem, men med markerad grad av kollektiv minnesförlust
när det gäller det lidande som arbete under usla förhållanden
har tillfogat människor genom historien, kan omdefinieringen
av ”social exkludering” bereda vägen för en allmän försämring av
kvalitén på sysselsättning och arbetsbetingelser. För den nya arbetslinjens
arbetstvång ”skapar” inte bara arbetstillfällen och drar
ner politiskt inopportuna arbetslöshetssiffror; den berövar även
människor deras historiskt vunna medborgerliga rätt att undanhålla
sin arbetskraft från arbetsmarknadens mest undermåliga jobb.
82