Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SOU 2006:59 Integrationspraktik som arena för konstruktion och normalisering...
kontrollerar individernas kunskap och kompetens utan också mäter
graden av anpassbarhet hos dessa individer. Anpassningsviljan
upplevs som ett återkommande problem; den måste ständigt bevisas.
Utlandsfödda som inkluderas i en arena inkluderas inte automatiskt
i andra sociala arenor; en realitet som många utomeuropeiska
invandrare konstant upplever i sina vardagskontakter med den
dominerande gruppen och institutionerna. Konkret innebär det att
de utlandsfödda både måste bevisa sin kompetens i yrkesutövningen
och på en mellanmänsklig nivå förhålla sig till och förhandla
med de föreställningar som markerar deras annanhet.
Denna, och liknande, ”integrationsåtgärder” kan ses som en
form av maktutövning, som syftar till att forma och disciplinera
individers val, önskemål, aspirationer, behov och livsstilar i givna
riktningar och mot givna mål. Detta bör ses som en process som
går ut på att identifiera luckor, att kontrollera och klassificera för
att sedan definiera dem som varit föremål för åtgärden som kompetenta
eller inkompetenta. Samtidigt fungerar dessa åtgärder som
instrument för att dels identifiera vad dessa individer behöver internalisera
för att inkluderas, och dels avgöra på vilken nivå detta
ska ske. Detta drabbar främst utlandsfödda från utomeuropeiska
länder på ett diskriminerande sätt, utan hänsyn till reella kvalifikationer
och kompetens. Den åtgärd som jag studerade – och liknande
åtgärder – är emellertid ett fält i dynamisk utveckling. En
positiv utveckling förutsätter dock att blicken kan vändas från
”invandrarna” till de institutionella praktiker som gör dem till ett
problem.
233