Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SOU 2006:59 Den andra arbetskraften
att vad vi ser är en ömsesidig process mellan skapandet av specifika
grupper av arbetare och arbetets rasifiering. Informanternas
beskrivningar av hur kunder exotiserar dem och hur arbetsgivarna
skiljer på arbetskraften beroende på om de uppfattas som svenskar
eller inte belyser hur både kunder och arbetsgivare konstruerar de
anställda som en specifik typ av anställda och hur detta i sin tur
öppnar för en annan behandling av de anställda som rasifieras.
Samtidigt belyser mitt material att rasism är något högst konkret i
arbetslivet och något som de anställda aktivt tvingas förhålla sig till
ute på sina arbetsplatser. Etnisk diskriminering måste synliggöras,
inte enbart som en form för diskriminering utan som något som är
en integrerad del av arbetets konkreta utformning.
I denna text har jag visat exempel på hur åtskillnad görs inom
olika nivåer i arbetslivet. I den första delen belyses hur arbetsgivare
och kunder exotiserar vissa grupper av arbetare, t ex genom att
koppla samman dem med olika typer av mat, men därmed också till
olika typer av arbeten och arbetsvillkor. Uppfattningar om arbetskraftens
etniska och kulturella särart skapar en organisering av
arbetet som producerar och reproducerar ojämlikheter, i och
genom arbetets utformning. Mitt material pekar också på behovet
av analysverktyg som kan fånga hur kön rasifieras, eftersom kvinnor
och män inom servicebranschen inte förväntas göra och sälja
kön på ett och samma sätt. Skillnader i arbetsvillkor, även på en och
samma arbetsplats, kan tolkas som en etnifiering av olika rum som
leder till att olika människor placeras på olika ställen på arbetsplatsen.
Rasifieringen behöver därför inte innebära en segregering som
skiktar människor geografiskt till olika restauranger och hotell,
utan det finns också en rasifiering som sker genom att kunder och
arbetsgivare delar upp arbetskraften i relation till olika rum inom
en och samma arbetsplats.
En av de mest påtagliga skillnaderna i termer av arbetsvillkor är
själva anställningsvillkoren. Den kraftiga ökningen av olika former
av tillfälliga anställningar, inte minst inom branscher som hotell
och restaurang eller kommunsektorn, skapar skillnader i termer av
arbetsvillkor och ens position i arbetsprocessen. Jag ser tillfälliga
anställningar som en anställningsform som skapar inkluderande
underordning i arbetslivet. En inkludering som sker i utbyte mot
en omfattande funktionell och numerär flexibilitet. Jag menar att
dessa former av flexibilitet är svåra att skilja i och med att de ofta
hänger samman; en numerär flexibilitet som innebär att man förflyttar
sig på arbetsmarknaden medför en funktionell flexibilitet.
299