Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Välkommen till Kista Science City SOU 2006:59
definierar aktörerna och strukturerar deras förbindelser. Den teknologiska
gränsen definierar Kista som en högteknologisk region,
urskiljer två grupper (“teknisk”/”icke-teknisk”), och organiserar
förbindelserna mellan grupperna (hierarkiskt: den icke-teknologiske
är underställd den teknologiske).
Det andra som gjordes för att bemästra Kistas organisatoriska
problem var att sammanställa två distinkta kategoriella par. Den
teknologiska gränsen förvandlar “invandraren” till en värdefull internationell
tillgång och bidrar till intrycket av öppenhet och tolerans;
den gör “invandraren” till en del av den nya beskrivningen av
Kista som en “högteknologisk region av internationellt snitt”. Alla
andra attribut som traditionellt förknippas med kategorin “invandrare”
lämnas orörda, tystas ner – de har ingen plats i det nya Kista.
Kista är högteknologiskt, och högteknologiskt innebär hög status.
Men “invandraren” stannar på lågstatussidan av den etniska gränsdragningen.
Och genom en motsatsernas logik som är typisk för
kategoriella par skrivs ytterligare ett attribut på “invandrarens”
konto: teknologisk likgiltighet.
”Svensk”/
”invandrare”
Tystande
Omdefinitionen av Kista
Förvandlingen av
”invandraren”
”Teknisk”/
”icke-teknisk”
Vi har sett en lösning på det organisatoriska problemet med att förvandla
ett invandrartätt område till en högteknologisk region. Man
omdefinierar regionen, och överger tidigare kategorier samtidigt
som man uppfinner nya. Men i och med att de gamla gränsdragningarna
har organiserat regionen under en längre tid och lämnat
fysiska spår är det inte en enkel sak att komma ifrån dem. De finns
lagrade i regionens arkitektur, och de finns också fast förankrade i
människors tankar. Klyftan “invandrare/svensk” är självklar och
tydlig, och sträcker sig längre än till den geografiska uppdelningen
av området. Den formar den teknologi som utvecklas.
På detta sätt används modernitetsprojektet kring ekonomisk tillväxt
och ordningsskapande som ett argument för att rättfärdiga
136