Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Integrationspraktik som arena för konstruktion och normalisering... SOU 2006:59
Åtgärdernas förväntade resultat sammanfattas enligt Lindgren
(ibid., p.28) på följande sätt:
a) minskade rekryteringsproblem för LiÖ,
b) en snabbare process till legitimation och arbete för läkare och
sjuksköterskor från icke EU/EES-länder,
c) bättre kvalitet i vården (och bättre arbetsmiljö).
Föreställningen om att hälso- och sjukvårdssektorn inom en nära
framtid kommer att stå inför en akut brist på kvalificerad personal
ifrågasätts dock av några av de institutionella aktörerna. En chefsläkare
som har varit aktivt involverad i implementeringen av åtgärden
menar att:
Ja, alltså, landstingets motivering har ju varit att man skall täcka en läkarbrist,
men det tror jag inte alls att man gör. Jag tror inte att det har
någon betydelse. Landstingets läkarbrist måste man hantera på ett
annat sätt. Problemet med den är ju inte att det utbildas för få läkare i
Sverige, utan att för få vill stanna kvar och jobba. Kunde man bara
behålla alla skulle det inte vara någon brist.
Han tillägger:
Ja, de tar vägen till läkemedelsföretag och andra privata initiativ. Jag
har inte överblick över alla. Inom min specialitet har det varit så, i flera
år nu, att det har slutat fler personer än det har börjat. Och det är ju
inte bra. Det lönar sig bättre att försöka behålla dem man har än att
utbilda fler. Det måste vara den första ambitionen. Så jag tror inte att
den här kursen kommer att ha någon betydelse för läkarrekryteringen i
ett kort perspektiv. Sedan tror jag i och för sig att det har betydelse om
man genom en sådan här kurs samlar in kunskap och lär sig mer om
fenomenet, dvs. utländska läkare, och att man i framtiden lättare kan
integrera dem. Och det kan ligga i landstingets intresse. I ett samhälle
som blir mångkulturellt är det förstås bra att ha personer från alla
kulturer i världen.
Enligt denne informant beror bristen i stället på att läkare flyr från
den offentliga till den privata sektorn. Därför, menar han, löser inte
rekryteringen av utlandsutbildade problemet på sikt. Icke desto
mindre rådde konsensus bland de berörda institutionella aktörerna
om att åtgärden är användbar och signifikant som läroprocess för
att förvärva kunskap om hur man bäst underlättar inkluderingen av
utlandsutbildade läkare i den svenska hälso- och sjukvårdssektorn.
I likartade tongångar underströk en chefskirurg och medlem i styrgruppen
att denna åtgärd, oavsett de olika aktörernas uppfatt-
216