Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SOU 2006:59 De onämnbara
Sara: Det är svårt med dom afrikanska, dom har ju andra förhållanden
dom kommer ifrån. Svenskar är petnoga, du ska lyfta på varenda
sak när du dammar, dom skrattar ju åt oss. Dom tycker vi är skitfåniga:
”Kan ni inte umgås istället för att städa hela dagen”. (...) Dom
som kommer från Polen, Ukraina och Ryssland, dom har ju väldigt
höga krav på sig själva. Dom har hög arbetsmoral.
Johanna: Hög arbetsmoral saknar ju tyvärr många från afrikanska
länder. Och det är hårt arbete som uppskattas.
Sara: Dom [Ukrainarna etc.] brukar vara lite för duktiga, dom ger
lite extra. (...) Om dom är sjuka och någon annan gör jobbet så blir
inte kunden nöjd, för dom här har levererat för mycket. Dom gör
mer än vad dom ska.
Anna: Då är dom nöjda?
Sara: Ja kunderna är jättenöjda. Men du kan aldrig ersätta dom med
en svensk eller en afrikan, dom gör ju inte det här lilla extra. (...)
Anna: Och det gör inte dom svenska?
Sara: Nej inte i samma utsträckning. Dom är så nöjda, dom dolar på.
Det är dom här svenskarna som inte har så höga krav på sig själva.
(...) Det är dom som inte passar in på ett kontor eller en affär, dom
är osociala svenskar kan man säga.
Här kan man återigen skönja hur föreställningar om svenskhet korsas
av föreställningar om klass: de svenskar som nöjer sig med
städjobb har inte så höga ambitioner enligt Sara och är på så sätt
relativt ”osvenska.” De föreställningar som Sara och Johanna
uttrycker om ras och nationalitet liknar dessutom de rasistiska stereotyper
som finns bland spanska arbetsköpare jag intervjuat i
Madrid, som anser att sydamerikaner är slöa, afrikaner och ”araber”
opålitliga och östeuropeer är fogliga och hårt arbetande (se
Gavanas kommande). Anmärkningsvärt är att rasistiska idéer om
arbetskraftens nationella särart verkar samexistera med självutnämnt
”egalitära” diskurser om ”svenskhet.” I samband med att
diskutera att migrerande städerskor ofta är överkvalificerade, konstaterar
Sara och Johanna att nationalitetspreferenser egentligen
handlar om en allmän främlingsfientlighet bland svenska köpare:
Sara: Det är ju det att ingen vill anställa utländsk personal, det är ju det
det handlar om.
Johanna: Det är lite rasistiskt.
Sara: Det är lättare att ta någon som heter Karlsson än någon som
heter Muhammed Ali. För då vet man ju vad man får. Det är lite
riskabelt att ta något som är lite okänt.
327