Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Strategisamhälle SOU 2006:59
ska komma åt jämställdhetsproblemen? Vem ska upplysa sig själv –
inklusive ”sin egen” nation – och andra?
Jag kom att lägga märke till en variant av avsubjektiviering i jämställdhetsprojekt
riktat till skolans värld. Det handlade då om att
visa att värderingar är historiskt konstruerade. I ett arbetsmaterial
riktat till skolor, fritidsgårdar och ungdomsverksamheter, skrivet
av debattören, konsulten och av Ungdomsstyrelsen anlitade Mia
Hanström, stod följande att läsa:
Jämställdhet handlar inte om att det ena könet är ont och det andra
gott eller att det ena könet är klokare eller mer överlägset det andra,
utan på att samhället byggt och fortfarande bygger på värderingar som
”säger” att kvinnor ska vara underordnade män. På samma sätt har
svarta och indianer historiskt sett ansetts vara underordnade oss européer.
I dag har vi ett annat synsätt både på ras och kön men vi har en
hel del av våra gamla värderingar omedvetet med oss. (Hanström
2003).
I den här satsen konstrueras en gemenskap, vi européer, detta ”vi”
får också veta att de inte är ”svarta” och ”indianer”. Européer återskapas
därmed som en vit gemenskap med en gemensam vit och
från svarta och indianer skild tradition och historia. Det är en konstruktion
av historien som ger föreställningen om ett ”vi” stabilitet.
I citatet är det också de vita som manas att arbeta för jämställdhet
och som faktiskt också den här handboken i jämställdhetsarbete
fortsättningsvis kommer att vända sig till. Det innebär en subjektivering,
ett manande till agentskap för dem som därmed kommer att
tilltalas som européer och samtidigt en objektifiering av dem som
exkluderas från den europeiska (vita)gemenskapen. Det går att förundras
över att det är möjligt att skriva på det viset också av en
jämställdhetskonsult som själv är kunnig i frågor om makt och
härskartekniker. En möjlig förklaring är att frågor om rasism ofta
hänförs till andra platser och andra grupper. Det är människor i
marginalen, de outbildade och isolerade som antas vara rasister. Att
rasism skulle kunna upprepas i jämställdhetsarbetet är kanske inte
riktigt tänkbart. Det kan också hävdas att det är lätt att skriva ”fel”,
att ”alla” nog förstår vad som åsyftas, alternativt att man måste få
koncentrera sig på en maktordning. Därmed skulle inte Hanströms
text vara del i upprepandet och befästandet av ett hegemoniskt diskriminerande
styrande tänkesätt och praktik med hierarkiserande
åtskillnad och exkludering som följd.
Ovanstående text är också ett exempel på betydelsen av att skapa
ett ”vi” som agerar, som ska rensa upp i ”oss” själva. Detta troligen
158