Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Antidiskrimineringens dilemma SOU 2006:59
ideal och att röra sig mellan manligt och kvinnligt konnoterade
egenskaper och positioner”(Nordberg 2004: 56).
Den senmoderna västerländska arbetsmarknaden kännetecknas
även av ekonomisk globalisering vilket orsakat såväl en förändrad
syn på nationalstatens sociala åtaganden som dess politiska suveränitet
även om sambandet häremellan inte är entydigt (Thörn 2002:
36–52). Statsvetaren Seyla Benhabib menar att nationalstaterna är
för små för att rymma alla olikheter. Den ekonomiska globaliseringen
leder till att statens administrativa-materiella funktioner
bäddas in i ett alltmer instabilt sammanhang där staten inte kan ta
ansvar. Den är för liten för att ta itu med de ekonomiska, miljömässiga
och immunologiska problem som skapas. Territorialiteten blir
en begränsning. Den globala ekonomin undergräver nationalstatens
förmåga att omfördela och skapa social rättvisa. I stället erbjuds
transnationella identiteter framför allt genom migration och genom
informationsflödet. Frågan som Benhabib ställer i detta sammanhang
är hur demokratisk legitimitet kan uppstå när VI-et i föreställningen
om ett folk är utslitet (Benhabib 2004).
Även om mina frågeställningar skiljer sig från Benhabibs beträffande
synen på gränsdragningar mellan Vi och Dem, där Benhabib
förespråkar dialoger i syfte att erkänna kulturella flexibla identiteter
(men att samtidigt också erkänna att kulturer formas relationellt
och därmed skapar flexibla identiteter) och mina handlar om
att dekonstruera utifrån tillskrivna identiteter, så menar jag att
hennes skrivning ramar in delar av de problem som fackförbunden
måste hantera och i den här studien särskilt frågan kring hur VI-et i
Kommunalarbetaren representeras. Vilka röster får höras och i
vilka sammanhang? Solidaritet sätts på prov när arbetskraftens
sammansättning förändras. Men det är därav inte givet vilka som
kommer att vara solidariska mot vilka och inte heller vilka som
kommer att tillskrivas rollen, som De Andra. Det är komplicerade
skillnadsskapande processer som skär över olika maktaxlar som
kön, klass, sexualitet, religion och nation och dessa positionerar
subjekten på flerfaldiga sätt. Ett subjekt som skapas av och underordnas
i t.ex. en heteronormativ diskurs kan överordnas i en klassdiskurs,
eller i en etnodiskurs. Strukturell diskriminering förutsätter
skapandet av en underlägsen Andre, men som Paulina de los
Reyes framhåller är den underlägsne Andre inte given utan det är
alltid fråga om gränsdragningsprocesser. Hon menar att ett intersektionellt
perspektiv hjälper till att förstå hur dessa processer opererar.
Själv tycker jag inte att begreppet intersektionell behövs för
180