04.09.2013 Views

Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

Arbetslivets (o)synliga murar, SOU 2006:59 (pdf 2,9 MB) - Regeringen

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>SOU</strong> <strong>2006</strong>:<strong>59</strong> Antidiskrimineringens dilemma<br />

Arbetsvillkor/arbetsmiljöreportagen är ganska få och spänner över<br />

vida teman. Det är därför svårt att göra några tydliga tolkningar.<br />

Men jag vill kommentera en representation som inte bara är svag<br />

utan som också bidrar till passivisering av underordnade grupper<br />

med mörk hudfärg. Under rubriken ”Nu drar smutsen in i skolorna”<br />

presenterar ett stort bilduppslag, med kameravinkel ovanifrån,<br />

städaren Cheick Diallo på väg in genom en dörr med sin stora<br />

städvagn. Han har svårt att komma genom dörren vilket för övrigt<br />

också texten talar om. En annan städare som dock inte är med i<br />

bild, Abdul Ahamed, säger att han städar på en annan skola och<br />

bara har en timme på sig att städa. Dessa två städare besvarar frågor<br />

men driver inte arbetsmiljöfrågorna själva. Denna passiviserande<br />

representation understryks av att Diallo inte möter läsarens blick.<br />

Han vänder huvudet nedåt och blir på så sätt objektifierad. Den<br />

som däremot får tillfälle att lägga ut texten om arbetsmiljön är den<br />

vita, fd städerskan Rigmor Samuelsson som också var facklig företrädare<br />

på ISS. Hon berättar att det på den tiden då hon städade<br />

fanns två städare på heltid (Kommunalarbetaren 2004/8: 6–8).<br />

Syftet med reportaget är att visa upp orimliga arbetsvillkor vilket<br />

understryks av att de båda städarna inte ens hinner ta sig tid att<br />

förmedla sina synpunkter men samtidigt genomkorsas denna fackkritiska<br />

aspekt av att städarna objektifieras. Representationen blir<br />

därför också kontraproduktiv. Det högt uppdrivna tempot i arbetslivet<br />

motverkar i sig fackligt engagemang. Människor hinner<br />

inte samtala om arbetsvillkoren och mejsla fram gemensamma erfarenheter<br />

som kan producera kritisk kapacitet och aktiva fackliga<br />

subjekt.<br />

Nedskärningar och stridsåtgärder är andra reportageområden som<br />

har något att säga om fackliga rättigheter. Kommunals strejk på<br />

våren 2003 lämnade stort avtryck i tidningen i såväl bild- som textreportage<br />

från arbetsplatser. Representationer av subjekt som är<br />

kritiska och subjekt som ställer krav på högre löner, bättre arbetsvillkor,<br />

bättre arbetsmiljö, positioneras inom svensknormen. ”Vi<br />

har fått nog. Betala för vårt knog” är rubriken på ett sådant reportage<br />

där två barnskötare demonstrerar för högre lön och mindre<br />

barngrupper (Kommunalarbetaren 2003/4: 16–17). Andra exempel<br />

är uttalandet från en barnskötare som vågar träda fram och ställa<br />

krav trots att hon påstår att man straffas för frispråkighet och det<br />

finns många reportage med bilder på strejkvakter med krav på<br />

högre lön från såväl vårdarbete som renhållningsarbetare, markbyggare<br />

och ambulansfolk. I ett reportage under rubriken ”Strejk-<br />

189

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!